Etikettarkiv: westernfilmer

Filmspanartema: Western

Jag ska berätta om min relation till western. Jag tittade på Lilla Huset på Prärien, High Chaparall och Dr.Quinn på 90-talet när jag var ung och hungrig på allt amerikanskt som gick på dumburken. Präktig familjeteve där kvinnor är förnumstiga mödrar eller prostituerade medan männen har revolver på höften och tuggar tobak. Min bild av vilda västern har egentligen inte förändrats sedan dess. Jag försökte titta på True Grit, men blev bara irriterad på den förnumstiga Mattie Ross, och stängde faktiskt av.

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 17.04.13

Men, tänkte jag, till westerntemat ska jag minsann göra research och försöka hitta en film jag faktiskt vill se. En western som skulle passa mig. Borde jag se den klassiska Den gode, onde, fule-trilogin? Butch Cassidy and the Sundance Kid? Moderna The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford? Eller kanske försöka hitta en bra western med en kvinna i huvudrollen? Jag har försökt. Jag har läst sida upp och sida ner av artiklar med rubriken ”western with female lead” och ”fierce female roles: women in western”, men de flesta verkar antingen skitdåliga eller missar det där med ledande roll. ”Steven’s Wife (uncredited) in The Good, The Bad, and The Ugly (1966)” känns inte som en indikator för en stark, kvinnlig närvaro.

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 16.59.44Sharon Stone i The Quick and the Dead (1995)

Inte ens lättviktaren A Million Ways to Die in the West klarade jag av mer än fem minuter innan jag tryckte på stopp. Och då är jag ändå ett fan av komikern Sarah Silverman som har en roll i filmen. Men jag har mycket svårt för en skådespelande Seth MacFarlane.

Sen är det ju den ständiga frågan: vad räknas som en western? Är Quentin Tarantinos Django Unchained en western? Är det en slump att jag tycker att det är en av hans sämre filmer? Hmm, troligtvis inte. Jag kan bara hoppas att han lyckas omvända mig med kommande The Hateful Eight

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 18.08.29

Jag hade kunnat ta en enkel utväg och skrivit om en film som jag såg i höstas;  The Homesman av Tommy Lee Jones. Det var inte en dålig film, tvärtom. Den var snyggt plåtad i karga miljöer och hade bra skådisar (Tommy Lee Jones, Hilary Swank, David Dencik och Grace Grummer m.fl.) Men inte ens en recension kändes lockande. Vad är det för fel på den här jäkla genren?! Även om jag rent intellektuellt förstår varför man skulle vilja berätta Mary Bee Cuddys story så kan jag inte säga att jag skulle rekommendera filmen till någon. Den kändes mest deppig.

Skärmavbild 2015-04-14 kl. 17.03.40Kvinnor-som-kavlar-upp-ärmarna-präktigheten kommer man tydligen inte undan om man ska se en western, eller?

Men jag tror  jag vet vad det är med western som gör mig så opepp. Det är en genre vars filmer oftast utspelar sig under en hemsk period i amerikansk historia. Svält, kolonialism och en machokultur som gör att en företagsam kvinna hellre tar livet av sig än förblir ogift. Att vara i western gör mig orolig i kroppen och får mig mest att må dåligt. Så varför ska jag tvinga mig själv att titta på westernfilmer?

Jag överlåter därmed ordet till mina bloggarvänner. Kanske lyckas någon av dem omvända mig?

Filmspanarna logga

Absurd Cinema
Filmmedia
Fripps Filmrevyer
Filmitch
Flmr
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm