Etikettarkiv: Thor

Captain America: The Winter Soldier (2014)

Skärmavbild 2015-09-04 kl. 22.37.13

Det dröjde innan jag tog mig an den sista utposten i Marvel-temat som jag inledde under våren. Har ju lite svårt för den där rättrådiga kapten Amerika och efter att ha sett Captain America: The Winter Soldier som alla har pratat så varmt om – ”uppföljaren” till Thor: The Dark World (2013) och förlöparen till Avengers: Age of Ultron (2015) – är jag övertygad om att det föreligger ett stort problem i vår värld. Det börjar på P och slutar med -atriarkatet.

Förlåt mig för att jag sparkar in öppnar dörrar här, men ladies and gentlemen och allt däremellan, det ÄR ofattbart att Chris Evans får spela huvudrollen IGEN i stället för den som självklart borde ha haft den: Scarlett Johansson.

Skärmavbild 2015-09-04 kl. 22.36.21GE BLACK WIDOW EN EGEN TRILOGI!!!

Bromancingen har inga gränser när Captain America hittar en ny kompis i Falcon (Anthony Mackie), återser en gammal vän som gett filmen sin obegripliga titel, vars härskare är en gammal ”vän” till den förra skurken, vars fiende nummer ett är S.H.I.E.L.D:s grundare och ledare, allas vår vän, Nick Fury (Samuel L. Jackson), vars kompis Alexander Pierce (Robert Redford) är hal som en ål och man vet till slut inte vem som bromancar vem, eller varför i sann ”dick flick”-anda

Fun, Girl. Wanna have fun.

Men jag har inte så värst kul. Vem försöker jag lura? Jag vill bara se Scarlett. Hon är cool, har alla de roliga replikerna och är en badass som heter duga. Ändå fyller hon bara ut en bråkdel av filmen som består av same old same old när onda maktgalna män vill leka gud med någon slags kaosteori under kudden. Seså.

Det är en snygg film, det kan jag inte ta ifrån alla Winter Soldier-påhejare. Den följer mallen för vad som förväntas av en superhjältefilm. En rakryggad hjälte som inte är så bra på att flirta med grannflickor, men hyvens på att springa fort och banka bovar i asfalten, tvingas bita i det sura äpplet och inse att man kanske måste bryta lite regler för att inte jorden ska gå under framför näsan på en. Flyga kan han också.

Men de sista 20 minutrarna ligger jag där och facebookar med ett halvt öga på projiceringen på min vägg. Kämpaaaa!

Blir lite arg nu i efterhand på scenen i Avengers: Age of Ultron när hela gänget är hemma hos Hawkeye och Natasha och Bruce jämför vem som är mest monstruös. Han som fövandlas till ett grönt monster och blir okontrollerat arg, eller hon som inte kan få barn. Vill alla kvinnor få barn, även de som lever för nästa spion/lönmmördar/döda pirater-uppdrag och knappt verkar intresserad av relationer? Ja, för innerst inne är alla kvinnor en bridezilla med (eller utan) hungriga äggstockar.

Här kommer en bromance compilation.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Slut på recension. Jag hatar Captain America.

wp-bat-2

Här är samtliga texter om Avengers i kronologisk ordning. Notera att betygen varierar från 1 – 4. Inte så illa ändå.

Avengers: Age of Ultron (2015) 3/5
Captain America: The Winter Soldier (2014) 2/5
Thor: The Dark World (2013) 1/5
The Avengers (2012) 3/5
Captain America: The First Avenger (2011) 2/5
Thor (2011) 4/5

Cinderella (2015)

Skärmavbild 2015-07-28 kl. 13.05.08

Det är för mig fullkomligt obegripligt att nyinspelningen av Cinderella med Cate Blanchett, Lily James, GoT-hunken Richard Madden (Robb), Stellan Skarsgård och sagodrottningen Helena Bonham Carter har 7.2 på IMDB och snittar runt 80-85 procent på Rotten Tomatoes. WHÅT!?

Jag hade av någon anledning fått för mig att nya Cinderella hade en twist á la Maleficent. En mörk hemlighet inbäddat i manus, eller en modern touch. Eller det kanske räcker med att den inte är tecknad för att kallas modern? Det är märkligt för manusförfattaren Chris Weitz står bakom smarta filmer som Om en pojke och Antz och regissören Kenneth Branagh övetygade åtminstone med mig Thor från 2011.

Hur som helst, hade jag vetat att det var en live action-reboot av den helt vanliga Askungen från 1950 vet i sjutton om jag hade gett filmen en chans. För storyn är rent ut sagt svintråkig. Ella (Lily James) som efter faderns död blir ”Cinderella” med sin kyliga styvmor (Cate Blanchett) och hysteriska styvsystrar är präktigare än Carolas strumpläst och stor del av tiden vill jag stoppa in en trasa i munnen på henne. Sensmoralen ”var modig och snäll” känns i och för sig som ett bra budskap till dagens barn (för detta är en barnfilm), men varför kastar man bort möjligheten att på riktigt modernisera den klassiska sagan i stället för att återupppfinna detta 1950-talstrams? Jag förstår helt enkelt inte. (Eller jo, jag fattar, money talks).

Skärmavbild 2015-07-28 kl. 13.06.41Filmen saknar tyvärr allt som jag gillar med (många) Disneyfilmer. Glimten i ögat, bra sångnummer (inte ett enda) och ett rivigt manus. I stället: fult animerade möss, töntiga repliker och sockersöt dekor. Brrr!

Det enda som håller är skådespeleriet. Lily James kan faktiskt bli något, Cate Blanchett levererar ett par härligt djupa häxskratt och Helena Bonham Carter får tack och lov måttligt utrymme och är faktiskt ganska kul som ”fairy godmother”. Men ”Robb Stark” får jobba lite hårdare på charmen om han ska vinna mitt ”jag är bara en flicka från landet”-hjärta.

wp-bat-2

Captain America: The First Avenger (2011)

Skärmavbild 2015-05-27 kl. 23.42.38

Om jag säger att det som gör mig mest exalterad är filmens end titles kanske ni ser vart den här recensionen barkar. Men har man väl gett sig i kast med Marvel-universat måste man ju även bocka av lite tid med superhjältarnas Kajsa Kavat. Antar jag.

Steve Rogers är en spenslig liten kille som drar till sig mobbare som socker drar till sig flugor. Det är rena rama naturlagen. Om socker är flugornas crystal meth så är Steve Rogers skurkarnas Sansa Stark. De kan bara inte hålla knytnävarna borta, oavsett om han ser ut som en förkrympt tonåring eller har pecs about to blow. Och ändå, trots att han inte kan försvara sig för fem öre vill han bli soldat – för att försvara sitt land och rädda Europa från nazister. Mhm. Steve är nästan lite för god för att vara sann. Eller? Enligt en vetenskapsman som arbetar inom det militära är Rogers helt rätt person att boosta med dunderhonung för att ta fram en slags supersoldat.

Fast… ärligt. Om ni hade ett serum som kunde skapa en typ superhjälte – skulle ni verkligen välja den otränade killen som kastar sig över en granat för att han har så dålig självkänsla och är villig att dö för att visa sig värdig – eller någon som faktiskt är en tränad soldat och högt ansedd bland de som förväntas följa honom? Som inte växer till normal kroppsbyggarstorlek när han tar serumet, utan kanske hade kunnat bli ännu större och starkare?

Skärmavbild 2015-05-27 kl. 22.00.22Jag säger inte att Dr. Abraham Erskine gjorde fel val med facit i hand, jag ifrågasätter bara logiken i att det blev Steve Rogers som fick lägga sig i kapseln och bli Captain America och inte någon med liiite mindre riskfaktor än en envis Bror duktig. Som Agent Peggy Carter till exempel?

Fast jag förstår sensmoralen. Även små killar spelar stor roll. Ungefär som Galadriel sa till Frodo i Sagan om ringen. Fast de klippte åtminstone inte in Elijah Woods fejs på nån teaterskådis pundarsmala kropp och krympte honom bortom all rimlig proportion. På riktigt, har ni sett någon fulare trickfilmning än den man utsatt Chris Evans för i Captain America? Jag trodde faktiskt inte att man kom undan med sånt här nästan 15 år efter att Peter Jackson bevisat att Gollum finns på riktigt.

Skärmavbild 2015-05-30 kl. 15.55.48

Jösses. Det var en befrielse att se Steve Rogers transformeras till Captain America så att man slapp oroa sig för att hans huvud skulle trilla av den där lilla, lilla kroppen. Men nog om det.

Captain America var ingen vidare underhållning, även om det inte var det värsta jag har sett. Den är inte så skrattretande usel som t.ex. Thor: The Dark World som gick steget längre än jag med Sagan om ringen-referenserna. De som lyfte filmen något var i så fall Tommy Lee Jones och Dominic Cooper som Colonel respektive vetenskapsman. Hugo Weaving funkade väl som nazist med hybris, men jag tyckte att hans röda fejs var lite fånigt.

I rent Marvelistiskt studiesyfte fyllde det en funktion att få veta vem mannen bakom superskölden är och varifrån han kommer, men å andra sidan kunde jag bara borde ha googlat och besparat mig 124 minuters mallad matinéaction.

wp-bat-2

Intresserad av vad jag tyckte om de andra Marvel-rullarna? Jag har hittills sett Thor, Thor: The Dark World, The Avengers och Avengers: Age of Ultron.

Thor: The Dark World (2013)

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.14.10Gode gud. Ja, jag pratar med dig, Odin av Asgård. Hur kunde du låta detta ske med ditt arv?! Thor (2011) var Marvel-mys på högsta nivå. Den toppade The Avengers (2012) och fick mig att le fånigt, skratta och till och med pressa fram en tår. Uppföljaren får mig att vilja sprutlacka regissören Alan Taylor svart och röd så att han ser ut som sin egen skapelse; svartalven Sith… förlåt, Malekith.

Jag kan knappt ens redogöra för hur det hela börjar fastän jag såg filmen för tio minuter sedan. Någon svartalvshistoria och en kraft (aether) som måste begravas djupt där ingen kan hitta den. Världar som kolliderar. Jane Foster (Natalie Portman) av alla människor hamnar precis där aethern förvaras och den tar hennes kropp i besittning. Thor längtar efter Jane, Loki blir inlåst i en cell för sina brott i New York (The Avengers) och Erik Selvig (Stellan Skarsgård) sitter på hispan efter Lokis trolleri med hans stackars hjärna.

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.22.56Det fanns bitar i filmen som var okej. Jag berördes av Friggas (Rene Russo) öde och tyckte att det var kul när Thor åkte tunnelbana. När det glimrade till av den där humorn som var behållningen i första Thor-filmen. Men på det stora hela lyckas man inte alls att balansera mellan den dråpliga matinéhumorn och allvaret som man köper rakt av i Lord of the rings-trilogin till exempel.

Men oj vad man försöker. Åh, vad man vill att svartalverna ska kännas lika läskiga som Uruk-Hai, och deras moderskepp är till och med en dålig kopia av The Eye of Sauron. En eldflammande snippa med andra ord! Deras soldater med plastiga laservapen ser ut som orcher i storm troopers-dräkter med Anonymous-masker. Volstagg framstår som giftermålet mellan Gimli och Pippin. Tyvärr är Pippins stortånagel bättre skådis än han som spelar Volstagg (Ray Stevenson).

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.14.38Nä – jag vet inte vad de tänkte när de pitchade Thor: The Dark World. Troligtvis nåt i stil med  ”Tänk Sagan om Ringen möter Star Wars möter Jane & Leopold!” Någon dum jävel sa ja och resten är historia. Begrav denna film så djupt att ingen kan hitta den. Och gräv inte upp den, Jane Foster!

wp-bat-1

Thor (2011)

Skärmavbild 2015-05-03 kl. 20.06.15

I Thor får vi bakgrundshistorien till Thor och Lokis osämja som leder till
Lokis ankomst till jorden i The Avengers (2012). I Asgård är allguden Odin (Anthony Hopkins) på väg att kröna sin förstfödda son, Thor (Chris Hemsworth) till kung, när deras fiender frostjättarna försöker bryta sig in i Asgårds valv för att ta tillbaka källan till sin kraft: ”The Casket of Ancient Winters”. När Thor på eget bevåg beslutar sig för att attackera frostjättarnas värld, Jotunheim och därmed riskerar att bryta freden i universum som Odin bevarat i tusentals år, skickar Odin Thor till jorden, fråntagen sin styrka och utan möjlighet att lyfta sin hammare, Mjölner, förrän han har visat sig värdig. Bakom sig lämnar han sin bror, Loki, som alltid stått i skuggan av Thor.

Skärmavbild 2015-05-03 kl. 19.55.41Samtidigt på jorden, närmare bestämt New Mexiko, USA: Astronomifysikern Jane Foster (blinkning till Jodie Foster i filmen Contact från 1997?) bedriver forskning på maskhål i rymden och råkar av en händelse befinna sig på platsen där Thor landar efter att Odin kastat ner honom på jorden. Jane (Natalie Portman), hennes assistent, Darcy (Kat Dennings) och Dr. Erik Selvig (Stellan Skarsgård) kör på Thor med bilen, tar honom till sjukhus där han vaknar upp och på äkta Asgård-manér börjar slåss med sjukhuspersonalen. Thors ankomst får agenturen S.H.I.E.L.D. att reagera och Janes forskning beslagtas. Men deras vägar korsas igen.

Det händer mycket under filmens 115 minuter, men primärt fokuserar man på rivaliteten mellan bröderna Thor och Loki, flirten mellan Jane och Thor och att Thor måste lära sig att lägga egot åt sidan och inte söka krig – men vara beredd att försvara freden. Det är en förvånansvärt sympatisk och ödmjuk filosofi som beaktas av Odin, vilket är glädjande. En berättelse om Asgård hade lika gärna kunnat vara blodig och våldsbejakande. Jag gillar idén om Asgård som en plats i rymden och att trädet Yggdrasil är som en galax där jorden är en av de nio världarna. Makes perfect sense, ju!

Skärmavbild 2015-05-03 kl. 20.09.44Idris Elba som Heimdall är filmgodis, liksom Hopkins som den vise Odin. Här är Loki ganska nedtonad då hans illmariga öronsnibbsleende inte utvecklat sin fulla potential ännu. Men jag tycker att hans historia är rörande och Tom Hiddleston är perfekt castad i rollen som Loki. Tyvärr lyckas man inte övertyga mig om att Thors krigare tillika vänner Sif, Volstagg, Fandral och Hogun hör hemma i den här filmen. Jag får Asterix och Obelix och Xena-vibbar av dem och för att vara Asgårds fyra bästa krigare är de tämligen överskattade. Det hade också varit lite ballare om inte Asgård såg ut som en pimpad version av Peter Jacksons Rivendell, utan varit lite mer dunkelt och skandinaviskt.

Skärmavbild 2015-05-03 kl. 19.48.57Thor funkar dock ännu bättre för mig än The Avengers. Jag gillar sagokänslan och det är allra mysigast när Thor stövlar omkring på jorden och beter sig som om han vore med i en Shakespeare-pjäs. Kul med lokalbefolkningen som försöker rucka på Mjölnir. Man har också lyckats jättebra med Darcy som är filmens subtila comic relief och kontrast till den envisa och högpresterande forskaren Jane. Jag tycker kanske inte att Natalie Portman är hundra procent rätt i rollen som Jane, i alla fall inte i scenerna med Thor, men hon funkar okej. Skönt att slippa allt för långa krig- och slagsmåls-sekvenser och att man begränsat historien något.

Självklart vill man se tvåan.
Thor: Can you se her? How is she?
Heimdall: She’s searching for you.

wp-bat-4

The Avengers (2012)

The Avengers

Efter att ha haft en angenäm bioupplevelse med Avengers: Age of Ultron på IMAX kändes det inte mer än rätt än att blicka tillbaka på föregångarna i Marvels kanon. Åtminstone de som jag själv kände för att se. Det fick bli The Avengers från 2012, Thor från 2011 och Thor: The Dark World från 2013. Jag inser nu efter att ha sett The Avengers först och sen Thor, att jag kanske borde ha gjort tvärtom. Liksom klämt in Thor 2 innan jag såg Age of Ultron? Det är rörigt det här. I dag recenserar jag i alla fall The Avengers.

What does Fury want me to do. Swallow it?

Jag hade inte fel om mina spaningar från Age of Ultron. Det är superhjältarnas olikheter – och då syftar jag inte på deras ”superkrafter” utan personligheter – som gör dem till en uppsättning värd att begrunda. De har inte gått samma superhjälteskola precis, utan kommer från olika tidsepoker, planeter och erfarenheter på jorden vilket innebär att deras värderingar och strategier för hur man bekämpar skurkar och uppför sig i möblerade rum, skiljer sig åt på flera sätt. Diskrepansen mellan rättrådigheten själv, Steve Rogers a.k.a. Captain America och ”genius, billionaire, playboy, philantropist”-Tony Stark a.k.a. Iron Man är det kanske det tydligaste exemplet:

Captain America: Stark, we need a plan of attack!
Iron Man: I have a plan. Attack.

LOL.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 11.06.13Människorna, under Nick Furys ledning, framstår som konspirerande, småsinta och sårbara när sådana som åskguden Thor mullrar fram en blixt i skyn för att i nästan stund helt sonika landa på Avengers flygplan där han kliver in och tar sin bror, Loki i nackskinnet och flyger i väg innan de andra hinner blinka. Såväl Thor som Loki är känslostyrda, men pallar inte med småtjafs. Det är underhållning att Loki spatserar runt i hornhjälm och pratar om människans svaghet för att i nästa stund se honom rulla runt i skogen och slåss med sin bror.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 11.06.34Loki (Tom Hiddleston) är en underbar skurk. Jag älskar hans lillebrorskomplex, avundsjuka, galna hånflin och slickade frisyr. (Jag förstår honom. Som mellanbarn glöms man lätt bort). Och med ett bombnedslag som Chris Hemsworth till bror är det lätt att hamna i skuggan. Mer om det i den kommande Thor (2011)-recensionen.

Den här kombinationen av gudomlig narcissism och typiska mänskliga drag; svag självkänsla och knepiga syskonrelationer, är varför jag gillar Loki. Det är heller inte särskilt förvånande att det är den till synes mest sårbara (p.g.a inga övermänskliga krafter) medlemmen av superhjältarna; Black Widow/Natasha Romanoff, som lyckas manipulera Loki att avslöja sig när han är instängd i glaskuben. Att planen är att trigga Banners ilska och frigöra The Hulk. Natasha är kanske den i gänget som är allra mest hårdhudad och pragmatisk, spion and everything, och har inget intresse av att demonstrera sin styrka. Tvärtom, knepet är att lura fienden att tro att hon är svag. Black Widow-Loki, 1-0.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 11.05.24Mark Ruffalo som Dr. Bruce Banner då. Vilken jävla kvinnomagnet. Till och med Tony Stark blir lite hård i brallan av att umgås med Bruce. Och jag förstår honom. Integriteten är som en strålglans runt honom, ju mindre han vill delta i maktkampen, penismäteriet och ”politiken” desto mer vill man se av honom. Jag kanske har ägglossning eller nåt, men jag golvades totalt av Banners sexy/nerdy-pryl. Gosh, ge mannen en egen film! Och inte bara för att han är snygg så klart, utan för att en ödmjuk, smart doktor som undviker våld till priset av ensamhet och känslomässig isolering är som en upplagd tennisboll redo för smash.

Jag myser verkligen i interaktionerna mellan Avengers-karaktärerna. Men stort snark på actionscenerna och alieninvasionen i slutet. Hawkeye har en ännu mer otacksam roll i denna film, förtrollad av Loki, en tokmobbad rollkaraktär som inte förtjänar Jeremy Renners tid. Stellan Skarsgård som Selvig likaså. Eftersom jag såg Thor precis efter den här filmen förstod jag först efteråt att Dr. Selvig på något sätt var inblandad i Lokis ankomst till jorden, eftersom han i slutet av Thor tycks vara under hans kontroll trots att Thor skickat iväg honom med hammaren dit han hör hemma. Men det är inte helt klart vad som egentligen hände där i slutet på Thor. Frågor:

1) I slutet på Thor får man se Loki i en spegel typ där han säger en sak som Selvig sedan upprepar. Mao han verkar befinna sig på jorden och kontrollerar Selvigs vilja/hjärna.

2) Men om Loki kontrollerar Selvig befinner han sig väl redan på jorden? Varför måste han komma dit via en portal i The Avengers? Och varför måste han trycka spiran i hjärtat på Selvig en gång till för att ställa honom under sin makt? Makes no sense.

Men – tack vare Lokis galenskap och Avengers splittrade gruppdynamik är ändå den här filmen bättre än Age of Ultron. Så även om betyget inte blir högre än en trea så betänk att det sitter en liten stjärna i kanten.

wp-bat-3

Avengers: Age of Ultron (2015)

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 22.03.27

Jag har inte sett nån Avengers-film tidigare, förutom Iron Man 1 (vilken jag tyckte sög rövballe at the time), men nu var läget sådant att jag åkte hela vägen till London bara (delvis) för att gå på IMAX. Och Avengers var den enda filmen som visades för tillfället. Med det sagt var det inget som bekom mig, utan jag tänkte att det kanske var dags för mig att bekanta mig med Black Widow, Hawkeye, Hulken och gänget – och se om det var något att ha.

Men jag vill börja med att prata lite om IMAX. Detta episka, omtalade filmformat och filmprojektionssystem som knappast är nytt, men som först de senaste tio åren börjat användas för vanlig spelfilm (tidigare har IMAX-systemet använts för ställen som Cosmonova och för att spela in storslagna naturdokumentärer där vida bilder är en nödvändighet och tung och dyr utrustning inte är ett problem).

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 22.31.54I Sverige finns ingen IMAX-biograf, bor man här får man vackert ta sig till London för att åtnjuta detta format – kort sagt: en större och bättre bild. IMAX-filmnegativ är 70mm bred, alltså dubbelt så bred som en vanlig 35mm-film. Det innebär att man får in mer information per bildruta, jämför det med antal penseldrag eller antal stygn. Ju fler, desto tätare och mer framträdande bild, typ. Christopher Nolan var tidigt ute med att använda IMAX-film, han spelade in 28 minuter av The Dark Knight på IMAX och stora delar av Interstellar. Men, de flesta filmer som visas på IMAX-biografer är inte inspelade på IMAX-film, utan de har konverteras och projiceras bara på en större yta.

Vi såg Avengers: Age of Ultron på IMAX 3D. Jag är egentligen inte särskilt imponerad av 3D som det är i dagsläget. Som värst innebär det en extra tyngd på näsan och blurriga kanter. (Man ska INTE se 3D på en liten skitbiograf i Falun). Som bäst är det en kristallklar bild med extra djup, vilket jag bara upplevt när jag såg Gravity i Sickla (Stockholm). Och så nu, på Avengers i London. Men även om vi hade kollat i 2D skulle jag nog säga att IMAX är fett. Det är stort. Det övermannar liksom hela synfältet och omfamnar mig.

Filmens innehåll då? Utan några strings attached till Captain America, Hulken, Thor, Hawkeye och Black Widow var det ändå ganska lätt att skapa mig en uppfattning om vilka de är. Tony Stark a.k.a Iron Man känner jag igen från förr och egentligen tycker jag att han är rätt kul. Kanske får jag omvärdera Iron Man-filmerna?

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 22.56.13Det börjar med att hela Avengers-gänget slåss mot soldater i en vinterbäddad skog. Det är actionfyllt, och karaktärsdanande one-liners flyger inom gruppen. Det är är mys, och i synnerhet en scen när hela gänget flyger fram i profil  var skitsnygg. Jag konstaterar dock genast – och detta motbevisas aldrig under filmens gång – att Captain America är en präktig tönt med en jättetöntig liten mössa, och att Hulken är kalas. Både som grön krutdunk och i form av Bruce Branner (Mark Ruffalo). Thor var också cool. Scarlett Johansson som Black Widow känns också lovande inför kommande solofilm. Tyvärr kan dock inget, eller ingen, övertyga mig om att Hawkeyes skinnremmar runt underarmarna är bra till nåt. Och varför han skjuter med pilbåge istället för en pickadoll med typ laser är helt obegripligt. Jag lämnar detta till serienördarna att förklara för mig.

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 23.39.12Men jag gillar Avengers. De är från olika världar, Thor är en gud som kan flyga med en tung hammare som ingen annan orkar lyfta, Tony Stark och Bruce Branner är supernördar instängda i plåt respektive muskelbyggares kroppar, Black Widow är en ärrad agent som är bra på att köra hoj. Det skiljer dem från t.ex. mutanterna i X-Men, som även om de har olika förmågor ändå delar någon slags genetisk samhörighet som skapar en barriär mellan dem och vanliga människor. Avengers är mixad kompott, jag gillar det.

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 23.22.30Det tråkiga med filmen är att själva intrigen saknar all form av originalitet. Att rädda världen är både pompöst och ospännande eftersom vi vet hur det kommer att sluta. Och trots att titeln antyder någon slags tidsålder så upplever jag inte att någon ”age of” Ultron var nära anstående. Ultron hade karaktär, han var lite mouthy, men jag hade svårt att hålla tillbaka skrattet när Vision tog form. Guldcape? *fniss*

Och jag skulle vilja ifrågasätta om Samuel L Jackson verkligen är en människa. Är vi helt säkra på att han inte är en artificiell intelligens i människoskrud? För han utstrålar egentligen inget annat än konstant coolhet, i sin ögonlapp, solbrillor, hattar, u name it. Han är som en inredningsdetalj, man blir liksom inte förvånad över att han är där, men tillför han verkligen något?

Behållningen i filmen var Mark Ruffalos Hulken-ångest, Black Widows crush på densamma och Thors hammare-skämt. Och med IMAX-upplevelsen blev det en riktigt mysig stund i Marvel-universat.

wp-bat-3

Fler tankar om filmen hittar man hos Fiffis Filmtajm, Jojjenito, Flmr, Fripps Flmrevyer, Rörliga bilder och tryckta ord och podcasten Den perfekta filmen.