Etikettarkiv: The Lifeguard

#sff13 The Lifeguard

Jag har haft en riktig metaupplevelse på filmfestivalen idag. Jag blev så pass betagen att jag struntade i visningen av Återträffen för att äta middag och skriva om det här istället. Jag kan ju nämna att jag är 28 år och journalist, ni kommer förstå vad jag menar med meta. Hur som helst. Jag skyndade mig till visningen av The Lifeguard och kom precis innan reklamen (hatar att det är samma reklam på alla visningar) började. De bästa platserna var tagna (rad 5-7 i mitten är mitt recept) och jag satte mig så nära det som möjligt. Hamnade intill två ”kepsgrabbar” som enligt mina fördomar förmodligen hellre går på Sergel än Victoria. Vad gör de här? tänkte jag och dubbelkollade att det var på Victoria 4 som Lifeguard visades. Upptäckte fler ”kids” i publiken och började rentav tvivla på filmen, varför var de här?! Är det för att Kristen Bell a.k.a. Veronica Mars är med i filmen? Men jag svalde mina fördomar med en kanelbulle och filmen rullade igång…
 
THE LIFEGUARD
Regi: Liz W. Garcia
Jag såg den: måndag 11/11 kl 15.30 på Victoria 4
Läs mer om filmen på Stockholms Filmfestival
 
The Lifeguard handlar om den livsförvirrade 29-åriga journalisten Leigh, som lämnar New York och sitt jobb på nyhetsbyrån AP för att flytta hem till päronen i en liten småstad i Connecticut. Där finns några av hennes ungdomsvänner kvar, vicerektorn Mel som försöker bli på smällen och Todd, som fortfarande inte kommit ut som gay trots att det är uppenbart för alla att han är det. Leighs föräldrar är inte överförtjusta över att deras mönsterdotter dimper ner i flickrummet och dessutom går tillbaka sitt gamla high school-jobb som badvakt. Hade det här varit en renodlad komedi hade det varit upplagt för ”snart 30”-krisiga scenarion med tjatande föräldrar, tokiga dejter och depp-pepp. Men filmen tar en oväntad vändning. 
 
Leigh får sällskap vid poolkanten av vaktmästarens son, 16-åriga Jay (”Little Jason”) och hans skatepolare  (metavibbar från kepsgrabbarna intill) som vantrivs med småstadslivet och kämpar med jobbiga familjerelationer. Leigh och Todd köper gräs av Jay och hans vänner, och ”de vuxna” delar ett par spliffar med tonåringarna i utkanten av staden i skogen. Mel, som är vicerektor på ungdomarnas skola, försöker avstyra men det är för sent och även hon dras med på upptåget. Leigh spenderar allt mer tid med Jay och en ömsesisig attraktion uppstår mellan dem. Det är fel och förbjudet, men den osannolika romansen går så klart inte att stoppa. Jay växer in i handlingen och blir mer än en toy boy. Han är också på jakt efter mening, men med andra motiv än Leighs. Där Leigh desperat försöker återta något som gått förlorat, har han en framtidslängtan och vill bort från småstaden. De möts i sin längtan. Och det är på många sätt hela behållningen med filmen – kemin mellan de ”nästan-vuxna” och ”de nästan-unga” (vilka som är vad får ni själva avgöra). De utnyttjar varandras privilegier utan att döma. Jag gillar det. 
 
Under filmens gång har kepsgrabbarna irriterat mitt synfält och gång på gång gjort mig påmind om deras närvaro, eftersom de varken kan sitta stilla eller hålla käften (seriöst vad är det för fel på folk). När jag sagt till dem snällt tre gånger (och känt mig otroligt ålderdomlig) ger jag upp och låter dem bli en del av filmupplevelsen. När Leigh blir kallad ”ugly bitch” av några snorungar vid poolen skrattar vi tillsammans, jag och kepsarna. När den snälla och lärarinna-aktiga Mel kläcker ur sig ”hit my face with your dick” exploderar vi i skratt samtidigt. Det var en spännande metaupplevelse. Man får liksom anpassa förväntningarna på livet efter verkligheten. 
 
Jag tycker The Lifeguard förtjänar mycket bättre rating än 5, 5 på IMDB. 

Första urvalet inför #sff13

Det finns ett par filmer som fångat mig redan, tack vare sff-tidningen som släpptes idag i samband med programmet. Som den ordslukare jag är vill jag lyfta fram vikten av att presentera film på papper och särskilt i formen av intervjuer, artiklar och korta sammanfattningar av filmerna. Det ger mig överblick och sammanhang, så tack för en fin tidning!
 
Min ambition att se filmer skapade av kvinnor står jag fast vid, men det kommer inte att enbart att bli film av femmes, utan även hommes – det blir nog sikte på 50/50. Som ser ser ut hittills är årets ämnen (för mig): nunnor, religion, sex, vatten och absurditet. 🙂
 
Foto: Ninelin (klicka på bilden för att komma till hennes blogg)
 
Filmer jag vill se på Stockholms Filmfestival 2013
Lista #1
 
av ABDELLATIF KECHICHE
Open Zone
 
 
 
av GUILLAUME NICLOUX
Open Zone
 
 
 
av STEPHEN FREARS
Open Zone
 
 
 
av RANDY MOORE
Twilight Zone
 
 
 
av CHRISTINA VOROS
Documania
 
 
 
av ANALEINE CAL Y MAYOR
 Latin Visions
 
 
 
av KJELL-ÅKE ANDERSSON
Open Zone
 
 
 
av STACIE PASSON
Competition
 
 
 
av GABRIELA COWPERTHWAITE
Documania 
 
 
 
av LIZ W. GARCIA
American Independents
 

Filmfestival = fakking lifesaver

 
Stockholm Film Festival har släppt de första filmerna. Se vilka HÄR.  
 
Eftersom mitt festival/livs-mål är att se filmer skapade av kvinnor, är det här förmodligen en av de jag kommer att se. Och, eh, för att jag tror att filmen handlar om MIG. Krisande almost 30 som vill flytta hem till föräldrarna och gömma huvudet under täcket en stund. Nåja, tanken har väl slagit mig att jag inte skulle stå ut särskilt länge. Men med insikten i min generations problem att ta sig över tröskeln till vuxenlivet ser jag fram emot en film som belyser detta kvasiproblem. Att bli vuxen som 80-talist är en avgrundsdjup källa av ångest. Vi som får göra vad vi vill med våra liv kanske väljer fel. Så frågan är, är friheten en björntjänst som inte gör någon glad? 
 
Ps. Har dessutom faktiskt varit badvaktpraktikant en gång i tiden. Så IDENTIFIKATION är ledordet för detta filmtips…. 
 
Trailer till The Lifeguard med Kristen Bell i huvudrollen: