Etikettarkiv: Stockholms Film Festival

Uma Thurman & Kill Bill Vol.1

Jag såg Uma Thurman IRL i fredags 🙂 Hon tog emot Stockholm Achievement Award och i samband med hästutdelningen hölls det ett Face 2 Face med henne på Park klockan 18.00. Moderator var skådespelaren Moa Gammel. 
 
Umas F2F
Uma var både glamorös och jordnära. Moa Gammel höll samtalet, vilket kändes trevligt och genuint från båda håll, flytande utan problem. Det är ett svårt uppdrag att intervjua en superkändis inför publik, så jag är nöjd så länge det inte blir skämskudde. (Men frågar du mig finns det bara en genial intervjuare i Sverige och det är Jessika Gedin i Babel). Gammel skötte sig dock och hennes genuina nyfikenhet (skådis-till-skådis) var en bra ingång. 
 
Det jag fastnade för i samtalet handlade om Umas ”skådespelarteknik”, och hennes syn på struktur. Hon sa något i stil med att hon föredrar ett uppstyrt arbetssätt, där regissörens eller manusförfattarens vision framgår tydligt i manus och regi. Inget improvisationstrams eller lösa tyglar. Det ska vara precision från början till slut. Uma sa skämtsamt att det kanske låter tråkigt, men jag har full respekt för detta synsätt. Det är modigare att staka ut tydliga mål och se till att genomföra dem eller misslyckas, än att utgå från en diffus plan – för det senare innebär att man lämnar mycket åt slumpen. Då kan man skylla på än det ena, än det andra om det går åt helvete. 
 
Umas filmer
När jag började skriva den här texten slog det mig att jag faktiskt inte sett så många filmer med Uma Thurman. För mig är hon liksom synonym med Kill Bill och det är tack vare de filmerna jag beundrar henne. Jag bestämde mig för att lista de filmer jag sett där hon medverkar och det är inte många egentligen: Dangerous Liaisons (1988), Pulp Fiction (1994), Batman & Robin (1997), Gattaca (1997), Les Misérables (1998), Kill Bill Vol. 1 (2003), Kill Bill Vol. 2 (2004), tv-serien Smash (2012) och nu senast i von Triers Nymphomaniac (2014). Det innebär inte att hon varit sysslolös. Nej, hon har gjort 2-3 filmer om året sedan 1995. Men många är filmer jag knappt hört talas om och som inte tagit sig över 5.0 på Imdb. Hur många har sett, exempelvis; Bel Ami (med Robert Pattinson), Playing for Keeps (2012), Ceremony (2010) eller The Accidental Husband( 2008)? För att inte tala om den stjärnspäckade Movie 43 av Elizabeth Banks som bara fått 4.4 på Imdb. 
 
             

 
Uma som ”The Bride”
Efter F2F:et visades Quentin Tarantinos Kill Bill Vol.1 där Uma Thurman gör sin största roll hitills som The Bride. Det var underbart att se den på bio igen och filmen står sig lika bra i dag som när den kom 2003. Då jag sett filmen ett par gånger förut roade jag mig med att spana efter Zoe Bell, som gjorde Uma Thurmans stunts. Om man håller ögonen öppna är det lätt att känna igen henne i svärdfajtingscenerna, eftersom hon både är kortare och kralligare än Thurman. (På grund av grava bortdomningar i sittkuddarna pallade jag inte stanna för Vol. 2).
 
Personligen listar jag Kill Bill bland Tarantinos topp 3, tillsammans med Ingloriuous Basterds och Death Proof. Uma Thurman som hämnare i Kill Bill har dock en särskild plats i mitt feministhjärta. Hon ser inte ut som en actionhjälte (lång, smal, inte så värst vältränad), men hon lyckas ändå övertyga mig om att hon kan svinga klinga som en samuraj, slita tungan av en våldtäktsman med bara tänderna och övermanna 88 torpeder i japanska maffian. DET är filmmagi. Och jag tackar Tarantino för att han inte gör The Bride till sexualiserad superhjältinna, utan faktiskt låter gestalta en riktig människa (nåja, inom ramarna för historien), med både styrkor och svagheter som går bärsärk mot sina forna kollegor i Deadly Viper Assasination Squad. 
 
Kill Bill Vol. 1 (2003)
Betyg:
 
 
 TIPS! Uma Thurman medverkar i senaste Skavlan på SVT. 

Under bältet

En nyhet under Sthlm Filmfestival är HBTQ-temat Under The Rainbow. 8-10 november visas 8 filmer med syftet att lyfta fram perspektiv som inte faller under gängse heteronorm, dvs berättelser om homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer. Exakt vad detta kommer innebära för slags filmer, och om det gör någon nytta att placera dem under ett eget tema, återstår att se. Jag blev i alla fall pepp att se Concussion av Stacie Passon. Men… (inlägg fortsätter under trailern)
 
 
… frågan är vad som räknas som en ”regnbågsfilm” och inte? Är Fucking Åmål en regnbågsfilm? Med risk för att verka oberörd och arrogant, men MÅSTE filmer kategoriseras på det här sättet? Det finns ju genrer, så varför denna etikettsfrenzy? Men om vi ändå håller på… Ni kanske inte visste det, men det finns en okategoriserad skara filmer som kanske mest av alla behöver en egen kategori, eftersom de är så frekvent förekommande. Jag tycker de förtjänar uppmärksamhet, då man lätt kan ta tro att de är ”allmängiltiga” filmer. Men icke. Här handlar det om kärlek mellan heteromän och deras vapen, bilar, heder och slavar. Jag pratar så klart om HETERONORMEN! 
 
Här kommer en lista:
 
Under The Belt
20 årsaktuella biofilmer som lyfter fram männens perspektiv, män emellan.
 
Pain & Gain
Captain Phillips
Jackass: Bad Grandpa
2 Guns
Rush
Thor: The Dark World
Prisoners 
Snabba Cash: Livet deluxe
White House Down
Man of Steel
The Great Gatsby
Lincoln
Bäst Före
The Hobbit 
Iron Man 3
Fast and Furious 6
Django Unchained
Stand Up Guys
A Good Day to Die Hard
Baksmällan 3
 
Jag har säkert glömt ungefär 100 filmer till, men fyll gärna på! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Följ med mig på filmfestival

Då var det dags att avslöja dagens fina nyhet – att jag är en av Stockholm Filmfestivals officiella bloggare
 
 
 
 
Det ska bli sjukt kul och det börjar redan i kväll, med medlemsvisning av Prisoners. Men stora, fina, härliga Stockholm Internationella Filmfestival drar igång 6 november och slutar 17 november. Stay tuned. 
 

Filmfestival = fakking lifesaver

 
Stockholm Film Festival har släppt de första filmerna. Se vilka HÄR.  
 
Eftersom mitt festival/livs-mål är att se filmer skapade av kvinnor, är det här förmodligen en av de jag kommer att se. Och, eh, för att jag tror att filmen handlar om MIG. Krisande almost 30 som vill flytta hem till föräldrarna och gömma huvudet under täcket en stund. Nåja, tanken har väl slagit mig att jag inte skulle stå ut särskilt länge. Men med insikten i min generations problem att ta sig över tröskeln till vuxenlivet ser jag fram emot en film som belyser detta kvasiproblem. Att bli vuxen som 80-talist är en avgrundsdjup källa av ångest. Vi som får göra vad vi vill med våra liv kanske väljer fel. Så frågan är, är friheten en björntjänst som inte gör någon glad? 
 
Ps. Har dessutom faktiskt varit badvaktpraktikant en gång i tiden. Så IDENTIFIKATION är ledordet för detta filmtips…. 
 
Trailer till The Lifeguard med Kristen Bell i huvudrollen: