Etikettarkiv: Nermina Lukac

Eat, Sleep, Die

Hej alles!
Jag såg Äta, sova, dö (Anagram produktionsbolag) av Gabriela Pichler förra helgen och skulle vilja dela några tankar. OBS. Spoilers kommer, så håll i hatten. 
 
Guldbaggevinnaren Gabriela Pichlers Äta, Sova, Dö tillika Sveriges Oscarsbidrag var fan skitbra. Så många anti-teser. Du slipper:
  • Medelklass-relations-problematik någonstans i Sverige
  • Romantik mellan kvinnlig huvudroll och snubbe
  • Snygga kläder
  • Takås-porr från Stockholm innerstad
  • Facebook
  • Rise of fattig person som strävar efter erkännande och kändisskap, dvs blir rik på slutet
  • En frånvarande mamma, som allt kan skyllas på
 
Men hallå, om filmen saknar allt det – vad finns då kvar att berätta?!
 

 
Låt se:
Huvudkaraktären 20-åriga Rasa (Nermina Lukac) blir sparkad från salladsfabriken på den skånska landsbygden och går på möte med arbetsförmedlingen. Där blir hon peppad att söka jobb med hjälp av självförhärligande CV och smooth talking på arbetsintervju. Tyvärr räknas inte färdigheten att kunna packa en salladslåda på fem sekunder. Men, den viktigaste lärdomen av alla – det är hon själv som skapar förutsättningarna för att få jobb. 
 
Vilket måste vara den största lögnen i dagens Sverige. 
 
För vad händer när Rasa försöker skapar sina egna förutsättningar?
Hon går in på Ica och packar matkassar åt kunder, som mest blir irriterade, varpå hon blir utjagad av butikschefen. Hon söker upp arbetsgivare personligen och ursäktar sitt arabisk-klingande efternamn, men som inte är arabiskt, och ber om en chans. Vilket leder till en provanställning där hon måste köra bil, problemet är bara att hon inte har något körkort. Rasa tvingar sin alkoholiserade, medelålders granne att övningsköra med henne, och går till jobbet och sätter sig i tjänstebilen.
 
Verkligheten kommer ikapp Rasa. Handläggaren på Arbetsförmedlingen skvallrar för arbetsgivaren att Rasa inte har något körtkort. Det finns flera scener i filmen Äta, Sova, Dö som illustrerar hur missanpassade svenskar är till den liberala ideologin om att skapa sin egen lycka. Vi är tyvärr ett folk av konflikträdda paragrafryttare, vars favoritsysselsättning tycks vara att stå i kö. Jag tror att vi, Blondinbella och neonblå företagargymnasium till trots, inte alls gillar när nån försöker krossa glastaket och skapa sina egna förutsättningar. För vem ska se till att ruccolasalladen hamnar på mackan i så fall?
 
Äta, Sova, Dö är ingen pamflett för vänsterpolitik – tvärtom får fackgubbarna och likströms-Sverige sina sillar varma. Det är en film som vädrar ut politiska floskler om det jämlika, klasslösa Sverige och en film som visar vad rädsla gör med människor. Och hur rasism bryter ner människor, gör dem till rasister själva och vips så har vi skapat ett fascistiskt kretslopp där den som är starkast vinner. Sverigedemokraternas största ”vinst” är inte intåget i riksdagen, utan vad deras politik har gjort med människorna som befinner sig längst bort från maktens centrum. 
 
Nermina Lukac gestaltar Rasa perfekt. Det är en befriande karaktär som kämpar för att anpassa sig samtidigt som hon behåller sin integritet. Lukac utsågs f.ö. till 2012 års Rising Star på Stockholm Filmfestival.