Etikettarkiv: Lord of the rings

Bästa filmerna 2002

Jag har varit lite seg (minst sagt) med bloggandet senaste tiden och inte riktigt funnit … ro att skriva så mycket om filmerna jag ser. Det blir så i bland. Det betyder inte att jag har slutat titta på film, följa tv-serier eller listar årsbästalistor (även om jag duckade för 2003, vilket nu jagar mig i hasorna). Men när jag insåg att jag höll på att missa deadline (den var i morse) för filmbloggarvännernas publicering av årsbästa-listor för 2002 fick jag eld i baken och prånglade ut en lista jag med, lagom till eftermiddagskaffet. Bättre sent än aldrig kommer det att stå på min gravsten.

År 2002 har fler självklara listfilmer än 2003. Det finns ett par RIKTIGT bra filmer vars sugproppstentakler vägrar att lämna mitt hjärta i fred, och så några som jag inte minns så bra, men har en bra magkänsla för. Alltså …

 

BÄSTA FILMERNA 2002

 

10. Bowling for Columbine av Michael Moore
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.56.38

För att Michael Moore hade rätt i att ifrågasätta USA:s vapenlagar (ett ännu aktuellt ämne) och för att han gjorde det på ett mycket underhållande sätt.

 

9. LOTR: The Two Towers av Peter Jackson
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.52.51

Även om jag nog anser att mellanfilmen är den svagaste i trilogin och ogillade förändringarna i manus – avskydde wargsen och tyckte att Aragorns lilla detour i floden var onödig – så är slaget vid Helms deep så maffigt och mörkt att jag inte kan neka The Two Towers en plats på listan. På bilden ser ni min favoritalv: Haldir.

 

8. Confessions of a dangerous mind av George Clooney
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.49.05

Jag minns att jag älskade den här filmen för 10-12 år sedan, även om jag inte minns jättemycket av handlingen i dag. Men jag kollade på trailern och tyckte att den kändes ”rätt i magen”. Är väldigt svag för Sam Rockwell också. Och Drew Barrymore är skön.

 

7. Catch me if you can av Steven Spielberg
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.37.58

Leonardo Di Caprio och Tom Hanks är perfekt castade i denna katt-och-råtta-lek som bygger på den sanna historien om bedragaren Frank Abagnale Jr. Har också ett av de snyggaste intron (title sequance) jag vet. Visste ni att Amy Adams har en liten roll i filmen som sjuksköterska?

 

6. 28 days later av Danny Boyle
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.33.58

Jag trodde att jag hatade zombiefilmer pga för äckligt, tramsigt och stressigt. Och efter att ha sett World War Z kan jag konstatera att snabba zombies tycker jag inte alls om, jag föredrar de långsamma dönickarna i Walking Dead. I 28 dagar senare är det mao inte zombisarna (snabba) som fick mig på kroken, utan det är Cillian Murphy, den brittiska kontexten och den karaktäristiska Danny Boyle-känslan som övertygar.

 

5. Adaptation av Spike Jonze
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.32.08

Precis som Confessions … är det här en film jag har vaga minnen av, men VET att jag verkligen tycker om. Charlie Kaufman lyckas alltså snärja två platser på listan trots att jag inte kan återge handlingen i filmerna utan att först kolla IMDB. Intressant. Givetvis bör jag se om denna för att försäkra mig om att den hör hemma här. Later.

 

4. Bloody Sunday av Paul Greengrass
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.13.05

Det blir ett blytungt och politiskt laddat upplopp mot toppen av listan. Bloody Sunday är ett grovkornigt Based on a true story-drama om händelserna den 30 januari 1972 då demonstranter från medborgarrättsrörelsen på Nordirland dödades av brittiska militärer. Starkt, politiskt, orättvist.

 

3. Lilja 4-ever av Lukas Moodysson
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.19.21
En självklar film på listan För jävlig att se, men viktig. Modigt av Moodysson att följa upp feelgoodiga Tillsammans med detta traffickingdrama om utsatthet som utspelar sig inte långt från ”feminismens Saudiarabien” (quote Julian Assange). Bra skådespeleri av Oksana Akinshina.

 

2. The Hours av Stephen Daldry
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.11.25
Jag blir gråtfärdig och lycklig när jag tänker på den här filmen. För att den är så sablans bra. Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore briljerar i rollerna som tre kvinnor i olika tidsepoker som av olika anledningar inte trivs i sitt eget skinn. Särskilt den oigenkännliga Nicole Kidman som Virginia Woolf. Jag läste Mrs. Dalloway efter att jag sett The Hours och knockades av släktskapet jag kände med Woolf trots att hon dog 45 år före jag föddes. Stort!

 

1. Frida av Julie Taymor
Skärmavbild 2015-08-22 kl. 13.05.11

Jag är lite stolt att årets bästa film är regisserad av en kvinna och har eminenta Salma Hayek i huvudrollen. Ett litet ”fuck you” till filmbranschen som inte tror att kvinnors filmer (om kvinnor) säljer. Detta färgstarka och musikaliska porträtt av konstnären Frida Kahlo är en film som följt med mig länge, den har fått mig att älska Mexiko, köpa Frida Kahlo-t-shirts, kapsylörhängen och kylspåpsmagneter med Kahlo på (med det vill jag poängtera att även de taffligaste turistsouvenirerna framstår som attraktiva i mina ögon för att hon är så jävla ball).

Frida är en resa rakt in i hjärtat på en stor konstnär som kämpade med en stelopererad rygg, barnlöshet och en notoriskt otrogen Diego Rivera (i filmen gestaltad av en härligt mansgrisig, men kärleksfull, Alfred Molina) samtidigt som hon målade fantastiska självporträtt, var politisk aktivist och sexuellt fritänkande. Frida är en av mina absoluta favoritfilmer.

 

Värda att nämnas:
City of God (måste se om) Signs (nostalgi!), Gangs of New York, Hero, Lilo & Stitch.

Kvar att se:
The Pianist, Secretary, Whale Rider.

Mina bloggkamrater har också delat ut förstapris och andrapris osv på sina topp 10-listor. Allt som oftast är det i de där listorna som jag hittar inspiration och guldkorn som jag själv har missat.

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps Filmrevyer
Fiffis Filmtajm
Movies-Noir
Filmitch
Jojjenito
Flmr

Thor: The Dark World (2013)

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.14.10Gode gud. Ja, jag pratar med dig, Odin av Asgård. Hur kunde du låta detta ske med ditt arv?! Thor (2011) var Marvel-mys på högsta nivå. Den toppade The Avengers (2012) och fick mig att le fånigt, skratta och till och med pressa fram en tår. Uppföljaren får mig att vilja sprutlacka regissören Alan Taylor svart och röd så att han ser ut som sin egen skapelse; svartalven Sith… förlåt, Malekith.

Jag kan knappt ens redogöra för hur det hela börjar fastän jag såg filmen för tio minuter sedan. Någon svartalvshistoria och en kraft (aether) som måste begravas djupt där ingen kan hitta den. Världar som kolliderar. Jane Foster (Natalie Portman) av alla människor hamnar precis där aethern förvaras och den tar hennes kropp i besittning. Thor längtar efter Jane, Loki blir inlåst i en cell för sina brott i New York (The Avengers) och Erik Selvig (Stellan Skarsgård) sitter på hispan efter Lokis trolleri med hans stackars hjärna.

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.22.56Det fanns bitar i filmen som var okej. Jag berördes av Friggas (Rene Russo) öde och tyckte att det var kul när Thor åkte tunnelbana. När det glimrade till av den där humorn som var behållningen i första Thor-filmen. Men på det stora hela lyckas man inte alls att balansera mellan den dråpliga matinéhumorn och allvaret som man köper rakt av i Lord of the rings-trilogin till exempel.

Men oj vad man försöker. Åh, vad man vill att svartalverna ska kännas lika läskiga som Uruk-Hai, och deras moderskepp är till och med en dålig kopia av The Eye of Sauron. En eldflammande snippa med andra ord! Deras soldater med plastiga laservapen ser ut som orcher i storm troopers-dräkter med Anonymous-masker. Volstagg framstår som giftermålet mellan Gimli och Pippin. Tyvärr är Pippins stortånagel bättre skådis än han som spelar Volstagg (Ray Stevenson).

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 01.14.38Nä – jag vet inte vad de tänkte när de pitchade Thor: The Dark World. Troligtvis nåt i stil med  ”Tänk Sagan om Ringen möter Star Wars möter Jane & Leopold!” Någon dum jävel sa ja och resten är historia. Begrav denna film så djupt att ingen kan hitta den. Och gräv inte upp den, Jane Foster!

wp-bat-1