Etikettarkiv: Kvinnor som slåss

Filmspanartema: Kvinnor som slåss

 

Här kommer ett något försenat inlägg, jag hoppas att jag inte gjort alltför många förbryllade under dagen. Men fastän tiden inte var på min sida ville jag för något i världen inte missa detta fantastiskt tema: Kvinnor som slåss.
 
Trots att jag räknar mig till det mer pacifistiska slaget går jag igång på kvinnor som bankar skiten ur andra. Hur kommer då det sig? Jag tror ju att det beror på ett par saker som egentligen suger, som att…
1) eftersom att kvinnor ses som det svagare könet är det ballt när de visar motsatsen
2) våld och sex säljer och alla kvinnor som slåss är snygga (motbevisa mig gärna)
3) kvinnor på film alldeles för ofta är passiva, vilket återigen leder till att det är underhållande när motsatsen sker.
 
Eller har jag fel? Har dessa ”sanningar” inget med det att göra? Jag är öppen för diskussion!
 
Att slåss är aktivt. Det vsar styrka, mod och passion. Men jag tror att jag gillar kvinnor som slåss för att våldet representerar de mörkare och kanske mer komplexa sidor som vi alla innerst inne har. Vilket för mig vidare till identifikation. Jag känner mig mer som Beatrix Kiddo än Snövit. Även om jag inte är så haj på svärd och kampsport så kan jag identifiera mig med lusten att hugga halsen av störiga människor, medan att dansa med dvärgar och bli kysst av prinsar…not so much. 
 
”Mina” favoritkvinnor som slåss har defenitivt något gemensamt. De är inte oövervinnliga superhjältar utan känslor  i kroppen, utan de har en inre styrka som inte enbart sitter i armmusklerna. De är imponerande, starka och mångfacetterade kvinnor, som också har svagheter. För ni vet väl att en riktigt god drink inte beror på spritstyrkan, utan på att den innehåller flera, olika komponenter som blandats perfekt? För en djupdykning i ämnet kring ”starka kvinnor” rekommenderar jag den här artikeln: ”Why strong female characters are bad for women”
 
Men här kommer i alla fall mina 5 favoriter på temat: KVINNOR SOM SLÅSS. 
 
5. Mathilda i Léon (1994)
 
 
Utöver att Natalie Portman fullkomligt äger den här filmen är hennes rollkaraktär Mathilda också någon att räkna med. Hon slåss inte rent fysiskt i den här scenen, men röjer väg för sin egen hämnd och torpeden, Léon (Jean Reno). Det jag gillar med Mathilda är hennes orädsla och intelligens, men samtidigt är hon väldigt naiv och saknar erfarenhet av världen hon ger sig in i. Hon är trots allt, bara ett barn. Och det är hennes sårbarhet som gör henne spännande! 
 
 
4. Alabama Whitman i True Romance (1993) – OBS! Spoilervarning i filmklipp och text
 
 
Den här scenen med Patricia Arquette och James Gandolfini är en av de starkaste fighting-scener jag sett, än i dag. Det är brutalt Tarantino-våld (han har skrivit manus, i regi av Tony Scott) och som ni vet lämnar han sällan ifrån sig ett manus utan blod på händerna. För det första älskar jag Patricia Arquette, hon är min favorit av Arquette-familjen. För det andra är det helt enkelt ett riktigt bra slagsmål. Efter att Alamaba har blivit slagen, sparkad, hånad och står inför att bli skjuten i huvudet av sin angripare angripare Virgil (Gandolfini) ställer hon sig på knä och riktar en korkskruv mot honom i blint trots. Han är dum nog att avbryta sig och börja driva med henne, bara för att sekunder senare få en korkskruv nerkörd genom foten. Sedan blir hon kastad genom en glasruta i duschkabinen och skrattar åt honom, vilket driver honom till vansinne. Efter ytterligare närkamp sätter Alabama ett gäng kulor i bröstet på honom och smashar hans huvud med kolven, varpå hon häver ur sig ett primalskri som uttrycker ilska, tillfredsställelse, sorg, vansinne och ett enda stort ”fuck you” till fördomen om hur lätt det är att ha ihjäl en före detta call girl som är smartare och modigare än hon ser ut. Alabama–patriarkatet 1-0…
 
 
3. Mallory Kane i Haywire (2011) – OBS! Spoilervarning i filmklipp och text
 
 
Haywire är en lågmäld, rätt kall Steven Soderbergh-rulle som trots en handfull stortalanger (Michael Fassbender, Ewan Mcgregor, Michael Douglas och Antonio Banderas) aldrig nådde riktigt hela vägen ner i magen. I fokus står Mallory Kane (Gina Carano), en topptränad agent och f.d. marinsoldat som jobbar åt ett företag som sopar rent där den amerikanska regeringen inte har möjlighet att göra det. I den här scenen slåss hon med den brittiske M16-agenten Paul (Fassbender) – vilket slutar illa för den senare. Det är en rätt ball scen; teknisk, tystlåten, fokuserad. Varför jag gillar Mallory? För att hon håller huvudet kallt och spöar Fassbender med hans huvud mellan sina lår, så klart. 
  
 
2. Kim, Zoe och Abernathy vs Stuntman Mike i Death Proof (2007)
 
Jag vet, det här hade lätt kunnat bli topp 5 enbart baserat på Quentin Tarantino, men så är han fantastiskt bra på temat HÄMND och Death Proof är hans bästa efter Kill Bill om du frågar mig. Jag ÄLSKAR Zoe Bell och den här dödsföraktande biljakten där ”jägaren” Stuntman Mike efter att ha inlett katt-och-råtta-leken plötsligt blir bytet. Jag vet inte, men det kanske kan kallas för bil-slagsmål?
 
 
1. Beatrix Kiddo i Kill Bill 1 & 2 (2003-04)
 
Det finns många fighter att välja mellan i Kill Bill Vol. 1 & 2. Men den här tycker jag är en av de bästa. Här slingrar sig The Black Mamba in i den idylliska förorten och tar mamman, Vernita Green, också känd under kodnamnet Copperhead, med överraskning. Kontrasterna mellan Vernitas förortsmamma-liv (flingor, kaffekoppen, skolbussen) och hennes förflutna i Deadly Viper Assasination Squad är ljuvliga och gör detta till ett toppenslagsmål mellan två kvinnor som verkligen vet hur man slåss. 
 
Det var alles för mig. Kolla nu in vad de andra filmspanarna har på hjärtat på temat #kvinnorsomslåss.