Etikettarkiv: Geena Davis

När det går åt helvete och ändå slutar så bra

Månadens filmspanartema är DET GÅR ÅT HELVETE. Och som vanligt är det fritt fram att tolka temat precis hur man vill så länge det handlar om film. Att något går åt helvete har ju sällan en positiv klang. Men visst finns det gånger då den där utförsresan trots allt leder till något gott, eller åtminstone till en insikt. En sådan film ska jag skriva om i dag.

Skärmavbild 2015-05-05 kl. 01.17.35

“Listen dude, it’s two bitches in a car”. Så avfärdade en regissör manuset till Thelma & Louise (1991) , trots att det var självaste Ridley Scott som visade det för honom. Varpå Scott svarade: “No! It’s epic!”

Scott hade vid den här tidpunkten i slutet av åttiotalet två storfilmer bakom sig; Alien (1979) och Blade Runner (1982) och hade även producerat ett par filmer. Thelma & Louise skulle bli hans tredje kultförklarade nål i kavajen, även om han inte visste det då.

Skådespelare som Michelle Pfeifer, Holly Hunter, Frances McDormand, Meryl Streep och Goldie Hawn var på tapeten för filmens två huvudroller  – men allra hetast på gröten var Geena Davis. Som initialt var inställd på rollen som Louise. Men Scott var inte övertygad och föreslog istället att Davis skulle spela Thelma. När Susan Sarandon kom in i bilden var det inget att grubbla över längre – och resten är filmhistoria, som de lärde brukar säga.

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 17.51.04

Man brukar prata om Thelma & Louise som Ridley Scotts film, vilket är sant förstås, men det hade inte blivit någon feministisk milstolpe om det inte vore för att Callie Khouri, en musikvideoproducent, hade tröttnat rejält på kvinnliga stereotyper på film och fått för sig att skriva ett manus. Hon hade aldrig skrivit något innan. Khouri skrev ner sin idé på en lapp: Two women go on a crime spree.

Så här kände Geena Davis när hon fick manuset i sina händer:

”I just had never seen a script of two so fully realized female characters before. Once in a while you see one with one really great part for a woman, but with two characters that was so equal and so moving and three-dimensional was just very, very unique.”

Inte för att förmågan att skriva ett bra manus sitter mellan benen, men jag skulle gissa att erfarenheten av att vara kvinna spelar roll för trovärdigheten i just denna film. För det handlar om just identifikation och då duger det inte att vara någons fru, älskarinna eller prostituerad. Samtidigt, att skriva ett manus som går ifrån den gängse bilden av kvinnor på film fick konsekvenser; Thelma & Louise skapade kontroverser när den kom ut 1991, framför allt i USA där debatten var polemisk: är det en feministisk film eller en manshatarfilm? Andra tog lättare på frågan. Susan Sarandon uttryckte sig så här:

”I thought it was a cowboy movie with women and trucks instead of guys and horses.”

Skärmavbild 2015-05-05 kl. 21.41.31Men visst har den en politisk udd. Av samma anledning som filmen kritiserats för att rättfärdiga våld och måla upp en taskig mansbild, får Thelma och Louise handlingar i filmen ödesdigra konsekvenser.

”If you step out of line, the punishment is severe” sa Callie Khouri i en intervju vid 20-årsfirandet av filmen.

Med andra ord: Thelma och Louise må köra utför ett stup med leenden på läpparna, men de gör det för att de inte vill tillhöra en värld där en kvinna inte kan dansa med en man på en bar, bli full och behöva oroa sig för att bli våldtagen. Och om hon blir det – vem kommer att tro på henne?

”To me the end of the movie was never meant to be a litteral they drive off a cliff and die-kind of moment. It was a way of saying this was a world in which they didn’t believe there was a possibility o justice for them. … […] And this was just a way of letting them go, and letting them stay who they were, who they had become.”

Skärmavbild 2015-05-04 kl. 17.50.45

Det finns en scen i filmen som jag älskar. Thelma sitter i passagerarsätet bredvid Louise och de flyger fram genom ökenlandskapet, bort från polisen som fått upp spåret på dem. De har dödat en man, rånat en bensinmack, hotat en polis till livet och placerat honom i en bagagelucka och satt eld på en lastbilschaufförs levebröd. Polisen, Hal (Harvey Keitel) har precis talat om för Louise över telefon att de är efterlysta för mord. Frågan är om de vill komma döda eller levande ur situationen, det vill säga: ge upp frivilligt och ställas inför rätta eller riskera att dödas av polisen om de fortsätter sin flykt. Deras liv är på väg käpprätt åt helvete. Och ändå, en känsla av total frihet.

”I wanted to write a movie about what the world looked like from the front seat of that car” säger Callie Khouri.

Och summerar i denna mening poängen med Thelma och Louise för mig. Frihetstörsten, att sitta i förarsätet och se världen ur ett annat perspektiv än det som tilldelats en. Det är ett motiv som drivit ”outlaws” genom alla tider antar jag, från Bonnie & Clyde till Tony Soprano. Känslan av att ha full kontroll över sitt eget liv och inte kontrolleras av andra driver Walter White Breaking Bad att bryta sig fri och bli ”the one who knocks”. Kosta vad det kosta vill.

Thelma: I feel awake, wide awake. I can’t recall ever feeling this awake, you know what I mean? Everything looks different. You feel like that too, like you’ve something to look forward to?
Louise: We’ll be drinking margaritas by the sea, mamacita.
Thelma: Hey, we could change our names.
Louise: Could live on a hacienda.
Thelma: I would get a job, I’ll work at Club Med.
Louise: Now, what kind of a deal that cop have to come up with to beat that?
Thelma: Have to be pretty good.
Louise: Have to be pretty damn good.

Skärmavbild 2015-05-05 kl. 01.33.49

Fler bra filmer med välskrivna kvinnoroller där en av manusförfattarna är kvinna:

A Girl Walks Home Alone at Night (Ana Lily Amirpour)
Brave (Brenda Chapman)
Bridesmaids (Kristen Wiig och Annie Mumolo)
Cirkeln (Sara Bergmark Elfgren)
Dirty Dancing (Eleanor Bergstein)
Frozen River (Courtney Hunt)
Obvious Child (Gillian Robespierre)
The Heat (Katie Dippold)
Till det som är vackert (Lisa Langseth)
Tracks (Marion Nelson och Robyn Davidson)
Wild (Cheryl Strayed)
Winter’s Bone (Debra Granik)
When Harry Met Sally (Nora Ephron)

Extramaterial:
Intervju med Callie Khouri om arbetet med karaktärerna Thelma och Louise.

Filmspanarna logga

Som vanligt ska det bli oerhört roligt att se vad mina bloggarvänner skriver på temat: Det går åt helvete. Dig in!

Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Filmitch
Flmr

Beetlejuice (1988)

Jag såg om Beetlejuice här om dagen (som en liten uppladdning inför 1988-listan). Senast jag såg den var jag väl ung tonåring och jag minns den som rolig, knäpp och lite otäck. Not much have changed. Geena Davis och Alec Baldwin är pur unga och söta i rollerna som det äkta paret Adam och Barbara som dör i en bilolycka, men går hem till sitt kära hus i tron om att de överlevde. De anar oråd när de hittar en bok med titeln ”Handbook for the recently deceased” (finns att köpa på Amazon) och inser så småningom att de är döda.
Kort därpå flyttar en ny familj från New York in, som vill riva ut husets ombonade känsla och göra om allt i modern Manhattan-style. Barbara och Adam gör allt i sin makt för att driva ut de hemska människorna ur sitt vackra hus, men de är dåliga spöken. Inte otäcka alls. Via en annons hör de talas om Betelgeuse (Michael Keaton): en ”bio-exorcist” som säger sig kunna driva ut oönskade människor. Men efter att ha avlagt ett besök hos sin kedjerökande handläggare i Dödens korridorer, blir paret avrådda från att kalla på Betelgeuse, vilket man gör genom att säga hans namn tre gånger.
Adam och Barbara lyckas heller inte skrämma den enda som kan se dem – nya familjens tonårsdotter, den svartklädda och dödsbejakande Lydia (Winona Ryder). Tvärtom är hon vänligt inställd till paret och vill hjälpa dem. De iscensätter ett trick under en middag när familjen har finbesök, men istället för att bli rädda fascineras sällskapet av spökena och styvmodern ser vägen in i kultureliten medan pappan vill starta en nöjespark och tjäna pengar på folk som vill besöka deras ”haunted house”. Det tycks inte finnas någon annan utväg än att kalla på BEETLEJUICE, BEETLEJUICE, BEETLEJUICE. 
 
Beetlejuice är en av Tim Burtons tidigaste långfilmer. Det märks. Den oputsade galenskapen hos Betelgeuse, det storvulna svårmodet hos Lydia, den överdrivna oskuldsfullheten hos Adam och Barbara och alla figurer som sitter i Dödens väntrum med nummerlappar som går upp till 9 miljoner… visar en orädd Burton som struntar i epitet som ”smakfullt” och ”måttfullhet”. Han avskyr förmodligen orden. Lydias styvmamma och pappa är karikatyrer på den korrupta vuxenvärlden där status och pengar är viktigare än familjens relationer. För att inte tala om de medvetet tacky ”specialeffekterna”: det fula sjömonstret i typ papir maché, de gummiaktiga maskerna på paret när de ska försöka skrämma de nya husvärdarna osv… 
Allt är lite too much. Men det är gjort med så mycket kärlek och humor att man accepterar alltihopa. Det var också kul att se vilken filmmagi Winona Ryder besitter med sina stora mörka ögon och ”intelligenta” skådespeleri. Det hade jag helt glömt bort. 
 
Michael Keaton som Betelgeuse är både störig och underhållande (kanske mest beror på karaktärens inneboende madness) och hur jag än försöker kan jag inte se Bruce Wayne framför mig. Så jag antar att det är ett bra betyg. Geena Davis är en gammal favorit eftersom hon är med i en av filmhistoriens bästa filmer, Thelma & Louise, men även här ser jag det jag gillar med henne. Hon är oförställd och har en naturlig comic relief. Hon är dessutom lång, vacker och har en djup, cool röst! Varför det inte ”hände” för henne efter T&L och Long Kiss Goodnight vet jag inte, men det är synd. Jag gillar henne jättemycket. 
 
Men trots att filmen är rolig, varm, galen och allt det där så känns den lite skissartad, kanske lite väl putslustig. Kanske är jag förstörd av hur Hollywood-filmer ser ut  i dag: genomtänkta, övertänkta, fyllda med ”smartness” och fina specialeffekter. Beetlejuice bleknar också mot Burtons senare verk, såsom Edward Scissorhands, Batman-filmerna, Big Fish och hans tidiga kortfilm Vincent. Därför blir det bara en stark trea. 
 
Betyg