Etikettarkiv: Chris Evans

Captain America: The Winter Soldier (2014)

Skärmavbild 2015-09-04 kl. 22.37.13

Det dröjde innan jag tog mig an den sista utposten i Marvel-temat som jag inledde under våren. Har ju lite svårt för den där rättrådiga kapten Amerika och efter att ha sett Captain America: The Winter Soldier som alla har pratat så varmt om – ”uppföljaren” till Thor: The Dark World (2013) och förlöparen till Avengers: Age of Ultron (2015) – är jag övertygad om att det föreligger ett stort problem i vår värld. Det börjar på P och slutar med -atriarkatet.

Förlåt mig för att jag sparkar in öppnar dörrar här, men ladies and gentlemen och allt däremellan, det ÄR ofattbart att Chris Evans får spela huvudrollen IGEN i stället för den som självklart borde ha haft den: Scarlett Johansson.

Skärmavbild 2015-09-04 kl. 22.36.21GE BLACK WIDOW EN EGEN TRILOGI!!!

Bromancingen har inga gränser när Captain America hittar en ny kompis i Falcon (Anthony Mackie), återser en gammal vän som gett filmen sin obegripliga titel, vars härskare är en gammal ”vän” till den förra skurken, vars fiende nummer ett är S.H.I.E.L.D:s grundare och ledare, allas vår vän, Nick Fury (Samuel L. Jackson), vars kompis Alexander Pierce (Robert Redford) är hal som en ål och man vet till slut inte vem som bromancar vem, eller varför i sann ”dick flick”-anda

Fun, Girl. Wanna have fun.

Men jag har inte så värst kul. Vem försöker jag lura? Jag vill bara se Scarlett. Hon är cool, har alla de roliga replikerna och är en badass som heter duga. Ändå fyller hon bara ut en bråkdel av filmen som består av same old same old när onda maktgalna män vill leka gud med någon slags kaosteori under kudden. Seså.

Det är en snygg film, det kan jag inte ta ifrån alla Winter Soldier-påhejare. Den följer mallen för vad som förväntas av en superhjältefilm. En rakryggad hjälte som inte är så bra på att flirta med grannflickor, men hyvens på att springa fort och banka bovar i asfalten, tvingas bita i det sura äpplet och inse att man kanske måste bryta lite regler för att inte jorden ska gå under framför näsan på en. Flyga kan han också.

Men de sista 20 minutrarna ligger jag där och facebookar med ett halvt öga på projiceringen på min vägg. Kämpaaaa!

Blir lite arg nu i efterhand på scenen i Avengers: Age of Ultron när hela gänget är hemma hos Hawkeye och Natasha och Bruce jämför vem som är mest monstruös. Han som fövandlas till ett grönt monster och blir okontrollerat arg, eller hon som inte kan få barn. Vill alla kvinnor få barn, även de som lever för nästa spion/lönmmördar/döda pirater-uppdrag och knappt verkar intresserad av relationer? Ja, för innerst inne är alla kvinnor en bridezilla med (eller utan) hungriga äggstockar.

Här kommer en bromance compilation.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Slut på recension. Jag hatar Captain America.

wp-bat-2

Här är samtliga texter om Avengers i kronologisk ordning. Notera att betygen varierar från 1 – 4. Inte så illa ändå.

Avengers: Age of Ultron (2015) 3/5
Captain America: The Winter Soldier (2014) 2/5
Thor: The Dark World (2013) 1/5
The Avengers (2012) 3/5
Captain America: The First Avenger (2011) 2/5
Thor (2011) 4/5

The Avengers (2012)

The Avengers

Efter att ha haft en angenäm bioupplevelse med Avengers: Age of Ultron på IMAX kändes det inte mer än rätt än att blicka tillbaka på föregångarna i Marvels kanon. Åtminstone de som jag själv kände för att se. Det fick bli The Avengers från 2012, Thor från 2011 och Thor: The Dark World från 2013. Jag inser nu efter att ha sett The Avengers först och sen Thor, att jag kanske borde ha gjort tvärtom. Liksom klämt in Thor 2 innan jag såg Age of Ultron? Det är rörigt det här. I dag recenserar jag i alla fall The Avengers.

What does Fury want me to do. Swallow it?

Jag hade inte fel om mina spaningar från Age of Ultron. Det är superhjältarnas olikheter – och då syftar jag inte på deras ”superkrafter” utan personligheter – som gör dem till en uppsättning värd att begrunda. De har inte gått samma superhjälteskola precis, utan kommer från olika tidsepoker, planeter och erfarenheter på jorden vilket innebär att deras värderingar och strategier för hur man bekämpar skurkar och uppför sig i möblerade rum, skiljer sig åt på flera sätt. Diskrepansen mellan rättrådigheten själv, Steve Rogers a.k.a. Captain America och ”genius, billionaire, playboy, philantropist”-Tony Stark a.k.a. Iron Man är det kanske det tydligaste exemplet:

Captain America: Stark, we need a plan of attack!
Iron Man: I have a plan. Attack.

LOL.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 11.06.13Människorna, under Nick Furys ledning, framstår som konspirerande, småsinta och sårbara när sådana som åskguden Thor mullrar fram en blixt i skyn för att i nästan stund helt sonika landa på Avengers flygplan där han kliver in och tar sin bror, Loki i nackskinnet och flyger i väg innan de andra hinner blinka. Såväl Thor som Loki är känslostyrda, men pallar inte med småtjafs. Det är underhållning att Loki spatserar runt i hornhjälm och pratar om människans svaghet för att i nästa stund se honom rulla runt i skogen och slåss med sin bror.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 11.06.34Loki (Tom Hiddleston) är en underbar skurk. Jag älskar hans lillebrorskomplex, avundsjuka, galna hånflin och slickade frisyr. (Jag förstår honom. Som mellanbarn glöms man lätt bort). Och med ett bombnedslag som Chris Hemsworth till bror är det lätt att hamna i skuggan. Mer om det i den kommande Thor (2011)-recensionen.

Den här kombinationen av gudomlig narcissism och typiska mänskliga drag; svag självkänsla och knepiga syskonrelationer, är varför jag gillar Loki. Det är heller inte särskilt förvånande att det är den till synes mest sårbara (p.g.a inga övermänskliga krafter) medlemmen av superhjältarna; Black Widow/Natasha Romanoff, som lyckas manipulera Loki att avslöja sig när han är instängd i glaskuben. Att planen är att trigga Banners ilska och frigöra The Hulk. Natasha är kanske den i gänget som är allra mest hårdhudad och pragmatisk, spion and everything, och har inget intresse av att demonstrera sin styrka. Tvärtom, knepet är att lura fienden att tro att hon är svag. Black Widow-Loki, 1-0.

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 11.05.24Mark Ruffalo som Dr. Bruce Banner då. Vilken jävla kvinnomagnet. Till och med Tony Stark blir lite hård i brallan av att umgås med Bruce. Och jag förstår honom. Integriteten är som en strålglans runt honom, ju mindre han vill delta i maktkampen, penismäteriet och ”politiken” desto mer vill man se av honom. Jag kanske har ägglossning eller nåt, men jag golvades totalt av Banners sexy/nerdy-pryl. Gosh, ge mannen en egen film! Och inte bara för att han är snygg så klart, utan för att en ödmjuk, smart doktor som undviker våld till priset av ensamhet och känslomässig isolering är som en upplagd tennisboll redo för smash.

Jag myser verkligen i interaktionerna mellan Avengers-karaktärerna. Men stort snark på actionscenerna och alieninvasionen i slutet. Hawkeye har en ännu mer otacksam roll i denna film, förtrollad av Loki, en tokmobbad rollkaraktär som inte förtjänar Jeremy Renners tid. Stellan Skarsgård som Selvig likaså. Eftersom jag såg Thor precis efter den här filmen förstod jag först efteråt att Dr. Selvig på något sätt var inblandad i Lokis ankomst till jorden, eftersom han i slutet av Thor tycks vara under hans kontroll trots att Thor skickat iväg honom med hammaren dit han hör hemma. Men det är inte helt klart vad som egentligen hände där i slutet på Thor. Frågor:

1) I slutet på Thor får man se Loki i en spegel typ där han säger en sak som Selvig sedan upprepar. Mao han verkar befinna sig på jorden och kontrollerar Selvigs vilja/hjärna.

2) Men om Loki kontrollerar Selvig befinner han sig väl redan på jorden? Varför måste han komma dit via en portal i The Avengers? Och varför måste han trycka spiran i hjärtat på Selvig en gång till för att ställa honom under sin makt? Makes no sense.

Men – tack vare Lokis galenskap och Avengers splittrade gruppdynamik är ändå den här filmen bättre än Age of Ultron. Så även om betyget inte blir högre än en trea så betänk att det sitter en liten stjärna i kanten.

wp-bat-3