Tag Archives: Betyg 2

The Forest (2016)

The_Forest_PosterLördagens filmspanarfilm valdes av Fiffi och eftersom alla redan hade gått och sett The Hateful Eight lagom till filmspanarträffen föll hennes val på en rysare med Natalie Dormer (Margaery Tyrell från Game of Thrones) i huvudrollen.

The Forest är regissören Jason Zadas långfilmsdebut och handlar om den  unga, amerikanska kvinnan, Sara, som när tvillingsystern Jess försvinner, åker till Japan för att leta rätt på henne. Enligt skolan där Jess undervisade i engelska försvann hon i den mytomspunna skogen Aokigahara, dit folk beger sig för att begå självmord. En märklig plats för en skolklass att besöka måhända, vilket Sara (Dormer) poängterar i filmen, men ”Självmordsskogen” (som finns på riktigt) ligger vid foten av Mount Fuji, Japans högsta berg, och är således en viktig, geografisk plats för unga studenter.

Sara är inte förvånad över systerns val att spontanförsvinna och önskan att utforska skogen, som enligt sägnen hemsöks av de döda, då Jess alltid varit den äventyrligare sorten – men hon blir ändå orolig eftersom Jess lider av psykisk ohälsa och försökt begå självmord vid flera tillfällen. Så trots att oddsen talar för att Jess är död – tydligen slutar den japanska polisen leta efter 48 timmar utifrån slutsatsen att hon begått självmord – bestämmer sig Sara att ge sig ut i skogen och leta. Hon ”känner” nämligen genom tvillingbandet att Jess fortfarande är vid liv.

Några nätter innan hon ger sig av drömmer Sara att hon hittar Jess gula tält i en murken, gammal källare. Inuti tältet sitter Jess, i barngestalt, kanske 7 år gammal, och ser vettskrämd ut.

I sällskap av Aiden, en australiensisk journalist, som tycker att Saras sökande efter tvillingssystern kan bli en bra story, och Michi, en japansk, skogskunnig guide beger sig Sara ut i den täta skogen, och man kan väl säga att hon hittar mer än hon hade kunnat ana.

The Forest är en dussinrysare som varken är svindålig eller särskilt bra. Natalie Dormer gör sitt jobb och filmen också. Jag rycker/skriker till och slänger upp händerna framför ansiktet minst tre-fyra gånger (jag är förvisso lättskrämd), och förbannar diverse rynkiga gummor och japanska skolflickor i uniform som tenderar att dyka upp i mörka vrår och skogsgläntor där det nyss inte synts till en enda levande själ. Filmen har vissa logiska luckor, dock inte så grava att jag blir irriterad under filmens gång, utan det är sånt jag tänker på efteråt.

En kanske inte helt spoilerfri slutsats:

Det finns en undermening i filmen som tilltalar mig, men som kommer på skam på bekostnad av viljan att skrämma tittaren med ovan nämnda element. De psykologiska stråken planteras klumpigt och man kommer inte i närheten av någon tillfredsställande aha-upplevelse i nivå med mästarrysaren The Others – en orättvis jämförelse måhända, men det är min enda måttstock – även om man i slutändan förstår att Saras sökande efter systern inte handlar om en konfrontation med systerns, eller skogens, demoner, utan hennes egna hjärnspöken.

Problemet är att dessa ”spöken”, aka Sanningen med stort S, är som en öppen bok för en normalbegåvad person och det framgår inte varför Sara över huvud taget behövde springa ut i Självmordsskogen för att inse att luftslottet var en källare.

wp-bat-2

Ett viktigt jävla Ps. Biopubliken var nog de som satte störst skräck i mig. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK? På riktigt. Ta inte med papperspåsar/inslagspapper/chipspåsar som ni öppnar och knöklar ihop mellan varje gång ni fiskar upp vad det nu är ni måste trycka in i brödhålet varannan minut under filmens gång. Snälla. Köp en pappmugg, ät som folk, du sitter inte hemma i vardagsrummet. Lys mig inte i fejset med DIN mobil. Jag hör dig. Jag ser dig. Jag önskar jag visste var du bodde. Snälla SF, jag är beredd att betala mellanskillnaden för popcornen och läsken, bara jag slipper den här skiten på bio. Lätt. Våga prova. Sätt upp en snacksfri visning och låt biobesökarna pröjsa 160 spänn istället för 110 eller 120. Se hur många som kommer ändå. Jag kommer stå först i kön. Ds.

Filmspanarna logga

Månadens filmspanarfilm lockade inte färre än fyra filmbloggare. Spana in deras recensioner av The Forest här:

Fiffis filmtajm
Har du inte sett den? (Carl)
Jojjenito

Cinderella (2015)

Skärmavbild 2015-07-28 kl. 13.05.08

Det är för mig fullkomligt obegripligt att nyinspelningen av Cinderella med Cate Blanchett, Lily James, GoT-hunken Richard Madden (Robb), Stellan Skarsgård och sagodrottningen Helena Bonham Carter har 7.2 på IMDB och snittar runt 80-85 procent på Rotten Tomatoes. WHÅT!?

Jag hade av någon anledning fått för mig att nya Cinderella hade en twist á la Maleficent. En mörk hemlighet inbäddat i manus, eller en modern touch. Eller det kanske räcker med att den inte är tecknad för att kallas modern? Det är märkligt för manusförfattaren Chris Weitz står bakom smarta filmer som Om en pojke och Antz och regissören Kenneth Branagh övetygade åtminstone med mig Thor från 2011.

Hur som helst, hade jag vetat att det var en live action-reboot av den helt vanliga Askungen från 1950 vet i sjutton om jag hade gett filmen en chans. För storyn är rent ut sagt svintråkig. Ella (Lily James) som efter faderns död blir ”Cinderella” med sin kyliga styvmor (Cate Blanchett) och hysteriska styvsystrar är präktigare än Carolas strumpläst och stor del av tiden vill jag stoppa in en trasa i munnen på henne. Sensmoralen ”var modig och snäll” känns i och för sig som ett bra budskap till dagens barn (för detta är en barnfilm), men varför kastar man bort möjligheten att på riktigt modernisera den klassiska sagan i stället för att återupppfinna detta 1950-talstrams? Jag förstår helt enkelt inte. (Eller jo, jag fattar, money talks).

Skärmavbild 2015-07-28 kl. 13.06.41Filmen saknar tyvärr allt som jag gillar med (många) Disneyfilmer. Glimten i ögat, bra sångnummer (inte ett enda) och ett rivigt manus. I stället: fult animerade möss, töntiga repliker och sockersöt dekor. Brrr!

Det enda som håller är skådespeleriet. Lily James kan faktiskt bli något, Cate Blanchett levererar ett par härligt djupa häxskratt och Helena Bonham Carter får tack och lov måttligt utrymme och är faktiskt ganska kul som ”fairy godmother”. Men ”Robb Stark” får jobba lite hårdare på charmen om han ska vinna mitt ”jag är bara en flicka från landet”-hjärta.

wp-bat-2

Film & tv-året 2014

 

 
Året 2014 tog jag klivet från att ha en flummig allt-i-allo-blogg under namnet iaburman.blogg.se till en mer renodlad film- och teveblogg under namnet The Nerd Bird. Därför känns det passande med en liten summering över årets toppar och dalar lagom till att nyårssmällarna terroriserar natthimlen. Så vad hände här under året? Jo, bloggen bytte utseende, jag införde betygsättning (1-5) av filmerna, jag gick på min första filmspanarträff, skrev min första årsbästa-lista (1999) och deltog i mitt allra första filmspanartema (hår). Besökte tre filmfestivaler: Peace & Love Film Festival (juni), Monsters of Film (oktober) och Stockholm Filmfestival (november). Men framför allt har det varit sjukt kul att diskutera film, tv, serier, böcker och allt därimellan med en massa nya bloggvänner och läsare. Utan er vore det helt enkelt skittråkigt att hålla på och skriva. Tack för det här året 🙂 
 
Jag såg en sjuhelsikes massa film, men hann tyvärr inte skriva om alla, men sammanfattningsvis har det väl framför allt har det varit ett fruktsamt år för sci-fi-filmer med…
… rymdeposet Interstellar – Hoyte van Hoytema plåtar!
… hipstersmarta Joaquin Phoenix i Her – Hoyte van Hoytema plåtar!
… hjärtvärmande Automata 
… en klumpig Tom Cruise i Edge of Tomorrow
… korta men coola Wanderers
… Jag tyckte även att Joel Kinnaman var bra i remaken av RoboCop men var inte lika imponerad som filmkritikerna av The Dawn of the Planet of the Apes
… å blev positivt överraskad av värmen i The Expendables 3 (att gubbarna fortfarande står på benen är väl rena rama science fiction). 
 

 
Mitt högsta betyg (5) delades bara ut till tre filmer, varav en var från årets skörd: Love is Strange. De andra var inga mindre än JFK (1991) och The Crash Reel (2013). Fast ska jag vara helt ärlig känns inte JFK längre som en femma. Nä, den trillar nog ner en pinne till betyg 4. Men ingen film har ännu gjort sig skyldig till lägsta betyg (1) ännu, banne mej! 
 
Men jag har också sett (kanske ännu mer) högkvalitativ teve!
Jag:
… Skaffade HBO Nordic efter att ha dumpat Netflix, där jag upptäckte briljanta komikerna Doll & Em
… Såg om och recenserade första säsongen av Game of Thrones
… Irriterade mig på den patriarkala strukturen i True Detective fast jag förälskade mig också i seriens estetik 
… Lovorade The Leftovers och slutade titta på Masters of Sex 
… Tipsade om mina Topp 10 tv-serieboxar
… Dissade Homeland 
… och förälskade mig i Tom Hanks son (Colin Hanks) i Fargo
 
 
Men nu till listorna! 
Inget nyår utan listor. Här har jag samlat alla filmer med premiär 2014 som jag unnat en rad eller två. Samt ett gäng Filmspanar-listor och Årets bästa teve.
 
Filmer från 2014 som jag bloggat om (betyg): 

Begin Again (3)
Hunger Games: Mockingjay part 1 (3)
Wanderers 
Boyhood (3)
Birdman or The Unexpected Virtue of Ignorance (4)
10.000 km (3)
Love Is Strange (5)
A Girl Walks Home Alone at Night (4)
Nightcrawler (3)
Interstellar (4)
Fury (3)
Gone Girl (4)
The Fault in Our Stars (4)
Predestination (2)
Automata (3)
Turist (3)
The Expendables 3 (3)
Dawn of the Planet of the Apes (2)
Frank (4)
Palo Alto (2)
Hemma (4)
Siddharth (3)
Edge of Tomorrow (3)
The Grand Budapest Hotel (3,5)
X-men: Days of Future Past (3)
Bad Neighbours (3)
Her (4)
RoboCop
Walk of Shame
Nymphomaniac 
Frozen

Årets Filmspanarfilmer:
Kommentar: Alla filmer utom en har fått medelbetyg, dvs 3. Lite trist va? Det får vi ta och ändra på 2015, Filmspanarfolket!

Hunger Games: Mockingjay part 1 (3)
Nightcrawler (3)
Predestination (2)
Edge of Tomorrow (3)
X-men: Days of Future Past (3)
Bad Neighbours (3) – första filmspanarfilmen!

Årets Filmspanarteman:
Kommentar: Jag missade många teman, men ser fram emot kommande Utmaningen i januari 2015!

November: Konspirationsteorier
Augusti: Kvinnor som slåss
Juli: Män som springer
Juni: Det kryper och krälar
Maj: Hår

Årslistor:
Kommentar: Jag insåg mina begränsningar när vi nådde under 1990-strecket, men tog mig i akt och började kolla in 1988-filmer, bland annat gav jag mig på Die Hard för första gången!

Juli: 2008
Maj: 2009
April: 1999 

Årets Bästa TV:
Kommentar: Jag säger bara… Joffrey

5. Louie
4. Fargo
3. True Detective
2. The Leftovers
1. Game of Thrones – vinnarsäsong!

Bubblare: Looking, Walking Dead (säsong 4), Doll & Em, Orange is the New Black, Historieätarna, Kobra, Babel. 

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR THE NERD BIRD!