Etikettarkiv: Bästa filmerna 2008

Bästa filmerna 2008

Filmåret 2008 måste nog vara ett av mina absoluta favoritår! Herre vilken ansamling toppfilmer som kramade mitt hjärta lite extra hårt. Jag har skyfflat filmerna upp och ner på listan, tycker det är svårt att rangordna så många favoriter. Generellt är 2008 ett väldigt ”manligt” år: många starka mansroller och typiskt manliga berättelser  Krig, kriminalitet, politik är tre starka ledord för min lista. Men lite musikalisk flärd fick jag ändå med!
 
OBS tillägg onsdag 2/7!! Jag hade ju missat att Max Manus kom 2008!! Den hade lätt kommit med på listan om jag inte klantat till det. Tillägnar den ett hedersomnämnande bums! Se längst ner på listan. 

 

 

Topp 10 – Bästa filmer 2008

 

 

10. IN BRUGES

Blev svag för Colin Farell efter Woody Allens Cassandra’s Dream (2007) där han spelade mot min favvoskådis genom tiderna; Ewan McGregor. Den ena med irländsk brytning, den andra med skotsk! Hur kan man inte avguda den duon? In Bruges blev jag totalcharmad igen, av såväl Colin Farell som den svarta humorn och de vackra omgivningarna i staden Bruges. 

 

9. RACHEL GETTING MARRIED

Jag vet inte vad det är med den här filmen, men jag gillar allting i den. Multikulti-bröllopet, systerskapet, familjebilden och det svarta fåret Kym som spelas av Anne Hathaway. En skådis jag gillar i typ allt hon gör. Här som deprimerad, nykter narkoman som åker direkt från rehab till sin systers bröllop. 

 

8. LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN
 
Vintermörker, ruvande tystnad och litervis med blod. Tomas Alfredsson gör ett bra jobb med en av mina svenska favoritböcker. Stämningen i Låt den rätte komma in är otäck, brutal och finstämd på en och samma gång – och jag älskar att Alfredsson vågar gå lika långt som John Ajvide Lindqvist i en särskild scen (ni vet vilken). Den amerikanska versionen är ett sömnpiller.

 

7. THE DARK KNIGHT
 
Uppföljaren till Christopher Nolans Batman Begins är nattsvart och innehåller framför allt en riktigt obehaglig Joker i Heath Ledgers gestalt, som vi väl alla är överens om gör en genial sista roll. Dessutom har man klokt nog gjort sig av med Katie Holmes och anlitat Maggie Gyllenhaal som Bruce Waynes love interest, Rachel. Bästa Batman-filmen i Nolans serie, även om jag gillade första filmen väldigt mycket också.  

   

6. MAMMA MIA!

Som jag var tveksam till denna film säg, de hela första 15 minuterna. Jag är ju ett stort fan av musikaler, men det här kändisspektaklet kändes så megakrystat att jag ville hålla för både ögon och öron. Men… så hände något. Lyckliga känslor började bubbla fram och lagom till att Meryl Streep krämar på med The Winner Takes It All var mitt motstånd som bortblåst. Har sett om flera gånger och det är samma sak varje gång. Inledningen är gräslig och Pierce Brosnan kan inte sjunga, men det gör inget. Mamma Mia är ett lyckopiller som får mig att le fånigt varenda gång. 

   

5. MILK
 
Jag gillar politiska biografier och när Gus Van Sant står för regi och Sean Penn spelar huvudrollen är det väl typ givet att det blir superbra. Här axlar Penn rollen som Harvey Milk, gayaktivisten som blev Kaliforniens första öppet homosexuella, folkvalda politiker. Bra skådespeleri och perfekt balans mellan privatpersonen och politikern Harvey Milk. Och James Franco funkade jättebra i rollen som pojkvännen, Scott. Stark, varm gråtfilm.

 

4. HUNGER

Det var på Stockholms filmfestival som jag såg Michael Fassbender för första gången. I Steve McQueens långfilmsdebut där han bjuder på ett filmiskt porträtt av hungerstrejkaren Bobby Sands och den politiska konflikten på Nordirland på 1980-talet. En våldsam och välskriven story i fängelsemiljö som innehåller en oförglömlig, 17 minuter lång, oklippt scen mellan Fassbender och Liam Cummingham (sir Davos i Game of Thrones). Se den!

 

3. THE HURT LOCKER

Såg Hur Locker rätt nyligen och imponerades av filmen som gav Kathryn Bigelow en Oscar för bästa regi (vilket gjorde henne till den första kvinnan att vinna en Oscar i den kategorin…). Jeremy Renner övertygar i rollen som Sergeant William James som desarmerar bomber som om det handlade om att byta däck på bilen. Storyns delikata undertext, som var en och får tolka själva, vävs in subtilt och gör det här till en ovanligt bra krigsfilm. 

 

2. WALL-E

Jag har nog sett Wall-E en handfull gånger. Jag älskar Wall-E. Det kan vara årets smartaste och mest episka film, animerad and all. Den hade mig verkligen från ruta ett och hela vägen ut i rymden med alla sina finurliga lager där den lyckas pressa in allt: samhällskritik (eller borde vi rätt och slätt kalla det människokritik?), en alldeles underbar karaktär, en kärlekshistoria, sci-fi, superb animation och det utan att yttra så mycket mer än ett fåtal ord.

 

1. WALTZ WITH BASHIR

Att årets två bästa filmer kommer från ritbordet och inte är livs levande spelfilm är rätt unikt. Men det Wall-E och Waltz with Bashir har gemensamt är att de med hjälp av animation kanske ger oss en bättre bild av verkligheten än vad spelfilmen kan erbjuda. Animationen gör att det är lättare ta in materialet, genom distanseringen mediet erbjuder. Waltz with Bashir är en animerad dokumentär, alla personerna i filmen finns på riktigt, intervjumaterialet är äkta och historien bygger på regissören Ari Folmans egen utforskning av sina undantrycka krigsminnen från Libanonkriget 1982. Utan att spoila något kan jag säga att hans grepp, att blanda fiktion i form av animation och verklighet i form av innehåll och manus, får sitt crescendo. Och det blåste mig av stolen totalt. Otroligt stark film med ett fantastiskt manus och ett riktigt bra soundtrack.

 

Hedersomnämnande:
MAX MANUS

Norsk krigsfilm, det låter lite larvigt som ”svensk krigsfilm”. Men icke! Max Manus handlar om när Norge invaderas av Nazi-Tyskland under andra världskriget och om motståndsrörelsen i Norge med den senare nationalhjälten Max Manus i spetsen. Superspännande drama och riktigt bra action! Och gissa om jag blev lite småkär i skådespelaren Aksel Hennie. 

 

BubblareKung Fu Panda, De Ofrivilliga, The Wrestler, The Reader, Revolutionary Road, W, Changeling.  

Årets bottennapp: The Happening av M. Night Shyamalan. Som jag har skrattat åt Mark Wahlberg. Här är några av de ”bästa” scenerna:
Mark Wahlberg needs a second
Mark Wahlberg talks to a tree
What… No!

Nu är det ju så att vi är en hel drös med filmbloggare som gallrat fram de allra bästa filmerna från år 2008. Så titta och jämför med de andra filmspanarnas listor. Hur överens är vi? 

Fiffis Filmtajm

Movies-Noir

Spel och Film

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

Fripps Filmrevyer

Flmr

Filmitch