Etikettarkiv: Aladdin

Disney: Aladdin (1992)

 
Prins Ali, vilken magi, Aliababa.
Han är bäst, stark som en häst
Här kommer han
 
Jag har hittat antidoten mot höstdepression. Disneyfilmer! Från och med nu blir det minst en i veckan. Det är i varje fall min plan för att öka antalet endorfiner i omlopp. Jag tjuvstartade redan förra veckan med att se den icke-tecknade Disneyfilmen Maleficent. Angelina Jolie spelar huvudrollen som den goda fen, Maleficent som efter ett stort svek och stympning (hemskt!) blir ”ond” och lägger en förbannelse över den nyfödda prinsessan Aurora som hämnd mot kungen, Auroras far. Maleficent är en nyskriven bakgrundshistoria till Sleeping Beauty. Filmen har goda ambitioner, ett par storslagna scener och stort portion humor, men jag tycker inte man tar hand om materialet riktigt så bra som man hade kunnat. Jag fick definitivt fler rysningar av featuretten än av filmen. Synd på en annars fin historia i stil med Frozen, där verkligheten inte är svartvit och karaktärerna tillåts vara mer komplexa äm bara onda eller goda. 
 
Aladdin (allah-din, som det uttalas i originalversionen) då? Hur har denna klassiker åldrats? 
Som med de flesta äldre Disneyfilmer hade jag bara sett Aladdin med svensk dubbning tidigare. År 1992 var jag ynka 7 år gammal och jag minns inte hur, var eller när jag såg Aladdin, men en kvalificerad gissning är på VHS hemma eller hos en kompis. Kanske till och med på bio, vem vet! Jag svalde de flesta Disneyfilmer med hull och hår på den här tiden – så även berättelsen om prins Ali, vilken magi, aliababa!
 
Jag tycker väldigt mycket om Aladdin. Storyn är klassisk: En fattig gatupojke stjäler bröd för att överleva dagen och en dag möter han en udda flicka på marknaden och blir kär. Prinsessan Jasmine är uttråkad bakom palatsets höga murar och ger sig ut på gatorna, där hon möter Aladdin och hans apa, Abu. Båda drömmer om frihet och kanske är de inte så olika ändå… 
 
Aladdin hittar en magisk lampa med en ande i som ger honom tre önskningar, varav en är att förvandla honom till en prins så att han kan fria till Jasmine (eftersom lagen säger att hon måste gifta sig med en prins). Men Jasmine trotsar sin far och vägrar gifta sig med vem som helst bara för att det förväntas av henne – tidig Disney-feminism! Samtidigt är skurken Jafar ute efter Sultanens tron och sätter käppar i hjulet för Aladdin och Jasmines kärlekshistoria. Efter några missöden och fartfyllda turer (även en mycket romantisk tur till tonerna av ”A whole new world”) på en välmenande flygande matta slutar det hela lyckligt. 
 
Jag är också lycklig efter 90 minuters sagoinjektion. Tack vare grymma sångnummer (inledningen!) en fantatstiskt urflippad Robin Williams i rollen som Anden i lampan/Genie och bästa sidekick-apan Abu. Och jag vill definitivt också ha en flygande matta. 
 
Disneybetyg: